professorspolitik och samhällsförändring versitet (1891-1909). Han hade studerat för Paul Laband i Strasbourg och enligt Reuterskiöld fört med sig vissa statsrättsliga idéer till Sverige. Frågan är emellertid hur djupa spår utlandsvistelsen satte. Björne konstaterar att Blombergs Den nordiska förvaltningsrätten (1887-1889) inskränkte sin allmänna del till en sida om ”Förvaltningsrättens begrepp och källor” men för övrigt saknade varje fokusering på mer övergripande frågeställningar. Enligt Nils Herlitz åsikt 1937 var Blombergs skrift ”till väsentlig del byggd på Rabenius handbok.”140 Blomberg ska i senare skrifter ha visat antydningar till påverkan från tysk statsrättslig positivism, till exempel i en skrift från 1891 där han anförde att staten med fog kunde betecknas som en juridisk person och representant för den enhetliga allmänna viljan, vars nödvändiga makt kunde begränsas bara genom förnuft och sina egna satta gränser. Med tiden intog Blomberg en mer eklektisk attityd genom att kombinera allmänochpositiv statsrätt med”boströmianism”, etikochrättsvetenskap.141 Sammantaget, beträffande 1800-talets sista decennier har den svenska rättshistoriska forskningen konstaterat att man knappast kan tala om en vetenskapligt systematiserad förvaltningsrätt. Den befintliga litteraturen var begränsad, och förvaltningsrätten som ämne hade ingen auktoritativ ställning inom rättsvetenskapen. De svenska och finska rättsvetenskapsmännen anses visserligen ha varit väl insatta i den samtida kontinentala doktrinen inom förvaltningsrätt, men de satte inte frågor om begreppsbildning och metodik i centrum. Det tycks snarast ha varit så att man intog en skeptisk avvaktande inställning till utlandets, framför allt tyskarnas, långtgående systematiseringar av administrationens växande och heterogena regelmassa.142 139 Reuterskiöld 1927, s. 8-9. 140 Björne 2007, s. 539; Herlitz 1937a, s. 128. 141 Björne 2002, s. 410-412, angående Blomberg, Om svenskt statsborgarskap, I-II, Uppsala 1891,1903, s. 3-6. ”Boströmianism”: filosofiskt system uppkallat efter upphovsmannen Christopher Jacob Boström (1797-1866), med rötter i tidigare tysk och svensk idealism. Verkligheten ansågs bestå av Gud och dennes idéer, vilka i sin tur utgjorde autonoma personligheter inordnade i en hierarki med Gud i toppen. Politiskt innebar läran stöd för det bestående och monarkin. 142 Björne 2002, s. 7, 460. 68
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=