kapitel 2. forskningsläge löpte vidare till rättsstatens, senare socialstatens stadier, ställdes på svåra prov av 1900-talets totalitära ”experiment” och har från slutet av 1900talet mött nya krav från europeisering, globalisering och effektivisering. Men även om rättshistoriker numera ifrågasätter den traditionella bilden av att den brittiska och kontinentala rättshistorian är fullständigt oförenliga, så finns störande skillnader att diskutera. Vi talar här grovt räknat om epoken 1850-1950, då den politiska samlevnadens viktigaste funktioner, framför allt förvaltningen, blev föremål för juridiska och positivistiska metoder. Insikten om nationella och historiska särdrag, liksom om den geografiska och kronologiska mångfasetteringen inom västerländsk rättsvetenskap, manar till försiktighet med snabba generaliseringar även beträffande den svenska rättens historia. Det får bli en replipunkt inför den följande diskussionen om det svenska forskningsläget kring förvaltningsrättens uppkomst. Det närmast följande avsnittet behandlar vad svensk rättshistorisk forskning har ansett om förvaltningsrättens vetenskapliga utveckling från mitten av 1800-talet. Sekundärkällorna är få och tunna. Det finns ingen monografi eller större översikt som systematiskt inventerar idéutvecklingen och vilken roll förvaltningsrättens akademiska och judiciella företrädare kan ha spelat för reception, utformning och förmedling av idéer mellan olika arenor. Få av ämnets ledande företrädare bland domare, lagstiftare och professorer har studerats närmare. Det innebär dock inte att det saknas teoretiska impulser. Viktiga startpunkter finns i Lars Björnes utförliga genomgång av den nordiska rättsvetenskapens historia131 som beskriver hur nordisk juridik professionaliserades under 1800-talet. Juristexamen krävdes för allt fler ämbeten, framför allt för befattningar som domare. Jurister markerade att de till131 Björne 1995; Björne 1998; Björne 2002; Björne 2007. 65 2.2.1 Synen på tiden före 1900 2. 2 Ett svenskt forskningsläge?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=