professorspolitik och samhällsförändring sonliga, som förvaltas av företrädare för den offentliga förvaltningen och som är bestående bestämda för ett särskilt offentligt ändamål.”87 Med en definition av den här typen försökte Mayer sätta punkt för en lång diskussion om hur man skulle bestämma ett ”allmänt” övergripande begrepp för institutioner som skolor, post och telegraf, sparkassor, teatrar, kyrkogårdar, järnvägsstationer, straffanstalter, sjukhus, militär etc. Mayer hämtade påfallande mycket från den franska rätten, men han gav även ett eget bidrag genom att systematisera materialet och inte minst genom att sätta effektfulla tyska namn på företeelser som funnits i Frankrike sedan länge. Dit hörde Selbstverwaltung (”självförvaltning”), det vill säga verksamheter som utgjorde ett slags förlängningar av den offentliga makten, däribland kommunala aktiviteter som beordrades av staten men ändå inte stod i omedelbart sammanhang med den centrala statsmakten.88 Konstruktionen av förvaltningsrättens allmänna del innebar att ur ett närmast oöverskådligt råmaterial konstruerades en överbyggnad av abstrakta rättsgrundsatser som underlättade fortsatt rättsvetenskaplig och judiciell normbildning. Och det var den historiska skolans allmänna rättslära, dess logiskt-formella system och begreppsbildning, som låg till grund för den tankebyggnaden.89 Professorn i juridik var den historiens hjälte.90 Parallellt hade synen på politi förändrats. Medborgerliga grundrättigheter och rättsstat sågs alltmer som självklarheter, inte minst i ett samhälle där statens interventioner snabbt växte i omfattning och intensitet. Den gamla absolutistiska lärans tal om undersåtarnas ”lycksalighet”, med närhet till förbud och påbud, kritiserades för att vara en fiende till medborgartanken. Följden blev att det hittills vida begreppet politi delades upp i dels en politivetenskap som splittrades i olika fält som nationalekonomi, finans87 ”ein Bestand vonMitteln, sächlicher wie persönlicher, welche in der Hand eines Trägers öffentlicher Verwaltung einem besonderen öffentlichen Zwecke dauernd zu dienen bestimmt ist”, i Stolleis 1992, s. 417. 88 Mayer 1886, s. 24-25, 426-432. 89 Müller 2006, s. 163. 90 Kennedy 2006, s. 21, 27. 50
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=