kapitel 2. forskningsläge von Stein. Målet var att systematisera området, och boken 1895/96 inleddes pedagogiskt med en ”allmän del” som följdes av analyser av förvaltningsrättens speciella delar. Mayers lära utgick från två tankesystem som vi har berört tidigare, det vill säga fransk förvaltningsrätt och tysk statsrättslig positivism.82 Två inslag kan särskilt framhållas. För det första ansåg Mayer att staten var en ”förrättslig” kategori, som kunde organiseras med hjälp av en författning. I likhet med föregångsmännen von Gerber och Laband betonade Mayer att statens makt byggde påHerrschaft; den offentliga rättens centrala begrepp var den kompetens att härska som tillerkändes staten. I botten fanns tanken om en konstitutionell monarki, vars makt kunde delegeras till förvaltningens olika grenar. Den andra centrala beståndsdelen var idealet om en rättsstat, som för legitimitetens skull själv måste precisera och begränsa sin egen makt. Offentlig tvångsmakt måste ha rättslig grund, varje ingrepp i enskild rätt och frihet fordrade antingen stöd i lagregler eller medborgarens medgivande.83 Återigen ser vi hur tyska jurister ville se ett nära samband mellan konstitution, statsrätt och förvaltningsrätt. Eller med Mayers egna ord: ”Der Rechtsstaat ist der Staat des wohlgeordneten Verwaltungsrechts.”84 Mayer bidrog utan tvekan till att de förvaltningsrättsliga begreppens innebörd preciserades. Det gällde inte minst förvaltningsakten, der Verwaltungsakt.Ursprungstermenl’acte administratif hade nämnts i en fransk skrift redan 1812,85 men gränserna blev skarpare först genomMayers definition att det var fråga om ett uttalande från överheten rörande förvaltningen, vilket i det enskilda fallet bestämmer för undersåten, vad som gäller för denne.86 En annan av Mayers begreppsbestämningar gällde ”den offentliga anstalten”, vilken – här i ännu ett försök till svensk översättning – definierades som ”en samling hjälpmedel, materiella och per82 Stolleis 1992, s. 404; Kleinheyer & Schröder 1996, s. 270; Björne 2007, s. 536; Dewitz 2004. 83 Kleinheyer & Schröder 1996, s. 271; Björne 2007, s. 537. 84 Mayer 1914, s. 60. 85 Mayer 1895/96, s. 59, fotnot 10. 86 ”ein der Verwaltung zugehöriger obrigkeitlicher Ausspruch, der demUnterthanen imEinzelfall bestimmt, was für ihn Rechtens sein soll”. Stolleis 1992, s. 410-411; Björne 2007, s. 537; SchmidtDe Caluwe 1999, s. 206-229. 49
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=