kapitel 2. forskningsläge ningens båda ansikten: å ena sidan en maktfaktor, å andra sidan en aktör i behov av att stå under rättslig kontroll. I denna ”Verwissenschaftlichung des Verwaltungsrechts” blandades fransk droit administratif med traditioner från tyskPolicey- ochStaatsrecht. Man utarbetade en argumentation som i centrala delar följde den uppgradering av civilrätten som den historiska skolan hade genomfört under första hälften av 1800-talet och som hade fått sin utlöpare i den så kallade konstruktiva riktningen. En viktig station mellan den historiska skolans analys av civilrätt och 1900-talets förvaltningsrätt var den statsrättsliga positivismen.73 Som drivande krafter för den rörelsen framhålls ofta tyskarna Carl Friederich von Gerber och Paul Laband. Båda hade börjat som privaträttsforskare, båda var konservativa och båda visade starkt beroende av de metoder som företräddes av Georg Friedrich Puchta.74 Den statsrättsliga positivismen hade några distinkta drag. En allmän utgångspunkt var att uppfatta staten som en juridisk person, ett rättssubjekt, som tillerkändes överhöghet och rätt att ”härska”.75 Det synsättet avvek delvis från den idealistiskt färgade ”organismtanke” som tidigare hade påverkat statsrätten, och det ledde vidare till krav på att markera en tydlig gräns mellan stat och samhälle, liksom mellan privaträtt och statsrätt. Ett annat drag var som sagt att civilrättens metoder skulle användas för att vetenskapligt analysera statsrätten och det Tyska rikets grundlag. Genom konstruktioner, deduktioner och begreppskategorier hoppades 73 Björne påpekar att positivism kan delas i två kategorier. Å ena sidan finns dels Auguste Comtes positivism, som ett ideal för vetenskap i allmänhet, dels den rättspositivistiska uppfattningen att all rätt emanerar från statens organ. Å andra sidan finns den rättsvetenskapliga positivismen eller formalismen, hos bl.a. von Gerber och Laband, som återför rättens regler enbart med stöd av vetenskapens system, begrepp och dogmer och där varje religiöst, etiskt, socialt, historiskt eller politiskt argument betraktas som juridiskt irrelevant. Björne 2002, s. 210. 74 Claes Peterson 1984, s. 13; Björne 1984, s. 213-222; Björne 2002, s. 208-216 med där anförd litteratur, bl. a. Wieacker 1967, ”Historische Rechtsschule, Pandektenwissenschaft und nationalstaatlicher Positivismus”, s. 348-513. 75 Jouanjan 2011, s. 425-459. 45 • På spaning efter förvaltningsrättens ”allmänna del”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=