RB 74

kapitel 2. forskningsläge ansatser till att diskutera några allmänna principer, men successivt ökade benägenheten att formulera grundsatser som sträckte sig över gränserna för förvaltningens speciella sakområden. Vid sidan av den statsvetenskapliga analysen, som utgick från indelning i sakområden, utarbetades nu abstrakta riktlinjer och grundbegrepp som verktyg för att ordna den till synes överväldigande administrativa regelmassan. Med andra ord så fanns försök att skapa en förvaltningsrättens ”allmänna del”. Ännu en faktor att ta hänsyn till i förvaltningsrättens historia under 1800-talet är framväxten av rättsstatsidéer. Förkämparna för rättsstaten ville skapa en länk mellan å ena sidan statens frihet att utöva makt, å andra sidan medborgarens integritet, och de hävdade att förvaltningens överhet måste göras förenlig med respekten för individens rättigheter. Immanuel Kant presenterade 1797 en rättslära som, bland väldigt mycket annat, gick ut på att staten inte skulle eftersträva vad Aristoteles hade kallat ”lycksalighet”67 utan efter största möjliga överensstämmelse med rättsprinciper.68 Det var en formel för ett politiskt program, med skydd av grundrättigheter och maktdelning som viktiga beståndsdelar, vilket hade nära samband med Johan Anselm von Feuerbachs plädering för legalitetsprincipens företräde inom straffrätten.69 Grundlagen, konstitutionen, blev rättsstatens självklara utgångspunkt och kännetecknet för den konstitutionella staten var att administrativa aktiviteter skulle ske i förutsägbara rättsliga former. Här låg ett ofrånkomligt samband mellan förvaltningsrätt och rättsstat. Begränsning av överhetens makt var visserligen inte något nytt, men tankarna om en rättsstat förutsatte nya metoder för att ”medla” mellan makt och frihet. Och även här fanns en förhistoria, nämligen i de teoretiska ansatser som hade gjorts för att knyta ihop den tidigare nämnda politivetenskapen med konstitutionella strömningar. 67 Aristoteles, Politics, VII, 13. 68 Kant 1797, §49. Redan före år 1800 kallades Kant och hans anhängare för ”die kritische oder die Schule der Recht-Staats-Lehre”, J W Placidus, Literatur des Staatslehre. Ein Versuch. Strassburg 1798. 69 von Feuerbach 1799-1800. 43

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=