kapitel 2. forskningsläge Det kan tyckas något paradoxalt eftersom det är väl känt att 1789 års revolutionärer önskade allt annat än att bevara den centraliserade byråkrati som Frankrikes monarki hade byggt upp med stor energi. De nya ledarna var främst män från provinserna, och de delade de gamla judiciella magistraternas avoghet mot centrala byråkraters ständiga inblandning i lokala angelägenheter. En av de tidigaste åtgärderna som vidtogs av Assemblée Constituante, den första lagstiftande församlingen efter revolutionen, var därför att avveckla hela den kungliga intendenturapparaten och drastiskt minska kungens verkställande befogenheter. Men samtidigt svepte man också bort mycket av de gamla mellanskikt som under århundraden hade utgjort grunden för samhällslivet. Oavsett om de var landsbygds- eller stadsförvaltningar, skrån, bysamfälligheter, religiösa institutioner eller maktfullkomliga magistrater, så sopades de ut under den nya jämlikhetens och enhetlighetens ledstjärna. Det gamla samhällets mångfacetterade institutioner skulle tvingas att lämna plats för ett nytt system bestående av totalt likvärdiga individer, en radikal förändring som inte skedde av en slump. Dessutom lade upplysningsidéerna grund för uppfattningen att staten inte längre skulle utgöras av mängd olika korporationer utan vara en homogen institution. I det tomrum som då uppkom vill många rättshistoriska forskare placera den nyss nämndaAdministration générale de l’État: en jättelik enhetlig administrativ maskin, baserad på ett enhetligt territoriellt område och med uppgift att tillgodose alla sociala behov som i det gamla samhället hade legat utspridda på olika korporativa organ.59 Offentligmakt utövades nu alltså inte endast genom lagar eller domar, utan vid deras sida framträdde en tredje form av offentlig maktutövning som fick namnet “acte administratif”, ”förvaltningsakt”.60 I den relationen utövade det ena subjektet, staten, ensidigt sin auktoritet över det andra, medborgaren – alltså inte längre undersåten – för att tillgodose allmänna intressen. Här fanns en klar skillnad jämfört med civilrätten, nämligen ojämlikheten mellan parterna. Statens förvaltning hade ju kompetens, 59 Sordi 2010, s. 26-28; Mannori & Sordi 2009, s. 195-196. 60 Jägerskiöld 1958, s. 16-18, 31-32, 46. 39
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=