serats. Den allmänna delen var under utveckling, arbetet pågick med dess kodifiering, doktorander rekryterades och uppkomsten av skilda ”skolor” vittnade om vitalitet. Vid Stockholms högskola satt Nils Herlitz från 1927 fram till 1955, i Uppsala Halvar G. F. Sundberg 1942-1961 och i Lund Erik Fahlbeck 1944-1959. Alla tre avgick alltså ungefär samtidigt, mellan åren 1955 och 1961, med generationsskiften som konsekvens. En viktig del av förvaltningsrättens historia handlar om hur den erkändes och sedan separerades från och dominerade över statsrätten, i utbildning, doktrin och professionell identitet. 1953, konstaterade en statlig utredning att förvaltningsrätten numera studerades som en rent juridisk disciplin, med tonvikt på systematisk indelning och rättsliga principer, vilket var värdefullt för skolningen av de som i framtiden skulle bedöma rättsförhållanden mellan de enskilda och det allmänna. Statsrätten däremot framstod som ”ett relativt begränsat ämne” och det kunde övervägas om den inte i sin helhet borde slås ihop med förvaltningsrätten.649 Ur vårt bekväma efterhandsperspektiv kan vi konstatera att uttalandet gjordes mitt i ”det för- fattningslösa halvseklet”. Men tiderna förändrades, den svenska modellen omprövades delvis. Från 1990-talet knöts förvaltningsrätten närmare konstitutionell rätt, och dess självständiga existens utmanades av konstitutionalism, privatisering, regleringsteorier och inflytande från europarätten. Det väcker nya frågor om den svenska akademiska förvaltningsrättens skiftningar under den svenska modellens storhetstid och omstöpning. Det ämnet får behandlas i en annan bok. Som avslutning vill jag ändå lämna några förslag till fortsatt forskning. 1900-talets senare hälft är givetvis av stort intresse. Nu fanns flera forskare som disputerade för doktorsgrad i förvaltningsrätt, bland andra Håkan Strömberg, Ole Westerberg och Gunnar Bramstång. Det skulle vara fruktbart att framför allt studera Håkan Strömbergs roll före 1990talets europeisering. Mycket talar för att han konsoliderade ämnet, och man kan fråga sig i vilken grad han följde tidigare inriktningar. I det 649 SOU1953:15, s. 113-114. professorspolitik och samhällsförändring 260 1) Hur gick det sedan?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=