kapitel 8. långa linjer 259 Vetenskapens närhet till politik var uppenbar, teoretiskt och personligt. Undersökningen ger stöd för tesen att uppkomsten av autonoma akademiska ämnen kan ses från två olika håll: nya samhälleliga behov ledde till försök att skapa nya institutioner för utbildning och forskning samtidigt som förändringen kom inifrån vetenskapen själv, genom förnyelse av kunskap, metoder och teorier. Yttre och inre drivkrafter förenades med professionalisering och tillkomsten av nya akademiska fält. Den ”nya” förvaltningsrätten avsågs tillgodose behov av välutbildade ämbetsmän och rättsstatens krav på effektivitet, objektivitet och likabehandling, och då blev den allmänna delen av central betydelse med sina begrepp om medborgarnas rättsskydd och rättssäker handläggning. Efter en period av konsolidering 1890-1930 uppstod en strid mellan två små furstehus, ett i Uppsala med Reuterskiöld i spetsen, i viss mån understödd av Sundberg, och det andra i Stockholm, företrätt av Herlitz i viss månmed stöd av Robert Malmgren i Lund. Meningarna delade sig blandmycket annat om vilken instans som skulle överpröva förvaltningsbeslut – vanlig myndighet, i sista hand Kungl. Maj:t/regeringen, eller domstol, en fråga som först efter 1995 reglerats i huvudsak enligt det senare alternativet. Den vetenskapliga skiljaktigheten hade politiska övertoner. De ledande professorerna som vi betraktat – Blomberg, Reuterskiöld, Herlitz och Sundberg – var alla politiker med beteckningen högermän, men de företrädde fyra nyanser av blått. De hade olika syn på allmän rösträtt, kvinnans jämställdhet, folkhemmet och (i de tre senares fall) nazismen. Alla fyra var som akademiska lärare, föreläsare och författare långt ifrån politiskt neutrala i sina ”vetenskapliga” slutsatser om den svenska rättsordningens uppbyggnad och ändamål. Det ligger nära till att beskriva demsombåde”professorspolitiker”och”politikprofessorer.”Det har därför haft sitt värde att studera det personhistoriska spelet för att nå större förståelse av hur förvaltningsrätten etablerade sig i 1900-talets svenska politiska och akademiska samhällen. Ännu i början av 1940-talet hade rekryteringsunderlaget inom svensk förvaltningsrätt varit svagt vilket medförde vakanser och brist på lärare i Uppsala och Lund. Bara några år senare hade emellertid läget stabili-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=