professorspolitik och samhällsförändring 258 Resultaten visar inte oväntat att den svenska förvaltningsrättens formativa period inföll då juridik samspelade med snabba strukturella förändringar och utländska impulser. Från 1800-talets mitt expanderade förvaltning och reglering. Uppgifterna lades ofta på kommunerna som knöts närmare ”det offentliga”. Staten ökade resurserna till de juridiska fakulteterna, lärartjänsterna blev fler och rättsvetenskapens män (givetvis inga kvinnor) blev alltmer specialiserade. Från en diversehandel i administrativa småämnen samlades undervisningen successivt till det övergripande läroämnet förvaltningsrätt, markerat genom ett beslut av Kungl. Maj:t 1889 att ämnet skulle vara obligatoriskt i juristutbildningen. Under 1890-talet gjorde Hugo Blomberg en grundlig inventering av den speciella förvaltningsrätten och dessutom i sin undervisning ansatser till en allmän överblick av ämnet. Från 1910 gav Carl Axel Reuterskiöld konturerna till en vetenskaplig systema-tik, vilken från 1930-talet elaborerades av Halvar G. F. Sundberg och i viss mån Nils Herlitz. Förvaltningsrätten utvecklades från läroämne till vetenskap, till självständig disciplin med ”allmän” begreppsapparat och fokusering på tre områden, social-, politi- och näringsrätt. Kommunalrätt etablerades som nytt delämne medan ekonomi och förvaltningslära sorterades bort till andra vetenskapsfält. Kontakterna med utlandet var omfattande. Identiteten byggdes upp i ett samspel mellan inhemska traditioner och idéer utifrån. Genomgående framhölls den svenska förvaltningens egenart och fördelar – ”det svenska rättsarvet” – t.ex. myndigheternas självständighet, förbud mot ministerstyre, betydelsen av lokalt självstyre och av offentlighetsprincipen. Den utländska, inte minst tyska, litteraturen liksom den konstruktiva riktningen var väl kända för svenska rättsvetenskapsmän vid sekelskiftet 1900 och gav impulser till ideologier, argument och centrala begrepp där acte administratif respektive Verwaltungsakt försvenskades till ”förvaltningsakt” eller till ”myndighetsutövningsbeslut.” Men även om svensk jurister påverkades starkt av idéer utifrån så skedde alltid en anpassning av de utländska konstruktionerna till vad som kallas det svenska rättsarvet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=