kapitel 8. långa linjer 257 ttrandet ovanav Matthias Theodor Rabenius år 1874 förutspådde att en ny rättslig disciplin – förvaltningsrätt – skulle komma att utvecklas. Han hade två ambitioner. Först en rätts- Y politisk, att förvaltningsrätten skulle bidra till att skydda den konstitutionella rättsstaten. Till det en vetenskaplig strävan, som han bara några år tidigare, 1866, hade utvecklat med förslaget att de delar av rätten som vanligen kallades ekonomirätt, näringsrätt, politirätt, finansrätt med mera skulle systematiserasoch”under engemensamenhet sammanföras.” Rabenius skulle få som han ville. Ungefär 75 år senare, 1940 beslöt Sveriges riksdag att förvaltningsrätt skulle vara den offentliga rättens viktigaste ämne och ha försteg framför statsrätt. Vid ingången till 1940talet var förvaltningsrätt väl etablerad som akademisk disciplin med professurer vid Sveriges tre juridiska fakulteter i Uppsala, Lund och Stockholm. Vad hade hänt? Den här boken handlar om hur förvaltningsrätt under en period på grovt räknat 100 år, 1840 – 1940, etablerades som ett självständigt rättsvetenskapligt ämne. Fokus har inte i första hand riktats mot förvaltningsrättens regler som sådana utan mot samspelet mellan rättsvetenskap och omgivande strukturella och ideologiska faktorer. Tre frågor har styrt undersökningen. Hur positionerade sig ämnet förvaltningsrätt? Vilket samband fanns med det svenska samhällets snabba politiska förändringar? Hur förhöll sig den svenska rätten till impulser frånutlandet? 648 Matthias Theodor Rabenius 1874, s. 354. ”Har benämningen förvaltningsrätt varit för det svenska rättsmedvetandet främmande, så har deremot saken varit det lika litet, som den kan vara det i hvarje väl ordnad stat, och minst i en sådan, der folket känner sina rättigheter och vet att taga vara på dem.Det konstitutionela samhällsskickets införande skall med nödvändighet bidraga till förvaltningens lagbundna ordnande och derigenom till utbildandet af en förvaltningsrätt.”648
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=