kapitel 7. från vetenskap till social ingenjörskonst? 253 När diskussionernamellanHerlitz ochReuterskiöld var somhetast kunde inte heller Sundberg låta bli att kommentera saken, exempelvis i ett brev 1932: Trots den förhoppningen tycks Sundberg ha delat Reuterskiölds tvivel omHerlitz rättsvetenskapliga kompetens. Herlitz har skrivit att han och Sundberg i ganska hög grad blev”Herren andererMeinung.”641 Även Sundberg betraktade Herlitz mer som statsvetare än som jurist, ett omdöme som sårade djupt. En kopia på ett brev (eller kanske bara ett utkast?) till Sundberg i denna känsliga fråga återfinns i Herlitz arkiv: Efter det här brevet är en lucka på nästan 15 år i Herlitz arkiv då det sak639 Malmgren till Herlitz, 12 januari 1937. RA, Herlitz arkiv, Vol. 39. 640 Sundberg till Herlitz april 1932. RA, Herlitz arkiv, Vol. 39. 641 Herlitz 1965, s. 152. 642 Herlitz till Sundberg, 16 juni 1933, RA. Herlitz arkiv, Vol. 44. “Jag skulle tro, att Dina anmärkningar mot Sundberg ganska allmänt delas av dem som kunna ha någon egen mening på området. Hans termer finner jag på åtskilliga punkter misslyckade eller långsökta, och detta blir av så mycket större betydelse som han, såsom Du anmärker, lägger dem till grund för rättsliga distinktioner. […] Som jag förut anmärkt tror jag att arbetet skulle ha vunnit på att få ligga till sig, men Sundberg är märkvärdigt ”färdig” och benägen att dekretera. Och han tycker inte om att bli motsagd. Jag tror emellertid, att det varit hälsosamt för de praktiska kommunalmännen med en smula kritik, såatt man inte får den uppfattningen att allt vad S. säger är kungsord.”639 “Broder: Tack för dina båda recensioner. Diskussionen mellan Reuterskiöld och dig börjar likna teologiska lärostrider […] I förhoppning att icke bliva inblandad i den heta striden, Din vän, Halvar S.”640 “Broder. Din bok om statsansvaret, som nyss kommit mig tillhanda och för vilken jag tackar Dig, förvånar mig. Jag finner nämligen till min förvåning, att du betecknar mig som ’en representant för svensk statsvetenskap’ men icke räknar mig till ’de svenska juristerna’ (s. 106). Då du […] företagit en så påfallande och för mig så kränkande diskvalificering torde Du icke finna det obilligt att jag hemställer att Du ville för mig angiva på vilka grunder Du ansett Dig kunna och böra fälla detta omdöme. Den som själv offentligen understrukit brister i sin juridiska skolning och är djupt medveten om dem känner det påkostande att just en gammal vän skall finna det påkallat att så kraftigt markera dem.”642
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=