kapitel 7. från vetenskap till social ingenjörskonst? 251 vetenskaplig tidskrift. Här antyddes djupa skiljelinjer både vetenskapligt och politiskt. Herlitz hävdade att han velat undvika osäkra begrepp såsom “rättsnorm”, och med “formell lag” menade han helt enkelt “produkten av en akt av allmän lagstiftning”. De satser som Reuterskiöld format under de senaste åren kunde ”ej göra anspråk på att vara avgörande.” Det fick konsekvenser även för det vetenskapliga arbetssättet. Enligt Herlitz betonade Reuterskiöld att statsrätten inte bara handlade om normer och rättssatser utan även om ”härtill anknutna rättsförhållanden”, vad Reuterskiöld kallade ”den levande verkligheten”. Herlitz höll med om att studier av den empiriska verkligheten krävdes för att fullt ut förstå normernas innebörd och betydelse. Men han var mer tveksam när det gällde vilken verklighet, vilka ”fakta” som skulle få rangen av att vara rättsbildande, att vara färdig eller begynnande sedvanerätt, och Herlitz ifrågasatte om det politiska maktläget skulle spela en lika viktig roll som normerna.634 Diskussionen om ”verklighetens” betydelse är för övrigt intressant i ljuset av Reuterskiölds aversion mot en alltför stark folkvald riksdag men även av hans hänvisning till sedvänjan som rättslig grund för mannens rätt att utöva ”själftäktsmakt” inom äktenskapet. I andra sammanhang lyfte Herlitz fram Reuterskiöld som den svenska förvaltningsrättens föregångsman, ”den förste som tog förvaltningsrätten på allvar.” Men erkännandet var knappast helhjärtat. Herlitz menade att Reuterskiöld inte hängde med i den allmänna utveckling inom rättsvetenskapen som sedan årtioenden innebar frigörelse ”från en mer eller mindre metafysiskt fattad begreppsvärld, höjd över den positiva rättens realiteter.”635 Enligt koncepten till sina föreläsningar omkring 1930 rekommenderade Herlitz studenterna att läsa både svensk och utländsk litteratur. Med emfas påpekade hand betydelsen av utländska författare, främst tyskarna Otto Mayer, Fritz Fleiner och Walter Jellinek. I Sverige, ansåg han, fanns inte mycket av vetenskaplig analys. Bland svenskarna nämndes äldre författare som Rabenius, Blomberg och Ask, men även 634 Malmgren till Herlitz, 12 augusti 1930, RA, Herlitz arkiv, Vol. 39; Herlitz, ”Karakteristiska drag i svensk offentlig rätt”, Statsvetenskaplig Tidskrift 1930, s. 305, fotnot 2. 635 Herlitz 1965, s. 114.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=