Reuterskiöld fällde flera negativa omdömen i recensioner och artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Som nämnts angrep han 1930 nykomlingen med en anmälan i Statsvetenskaplig Tidskrift av Herlitz bokOm lagstiftning genom samfällda beslut av konung och riksdag. Kritiken hade två huvudanmärkningar. För det första vände sig Reuterskiöld mot vad han uppfattade som Herlitz försök att i svensk rätt hitta ett formellt lagstiftningsbegrepp, som uteslöt ”sådant som icke utgör rättsnormer”. För det andra ansåg Reuterskiöld att Herlitz använde sig av en statsvetenskaplig och inte en juridisk statsrättslig metod. Herlitz begränsade sig, enligt Reuterskiöld, till det ”som redan är commune bonum.” Vidare skrev han: Tidskriftens redaktör Robert Malmgren hade förvarnat Herlitz i ett brev med påpekanden om att Reuterskiöld, förutom att visa prov på ”sin kända benägenhet att anmäla avvikande mening och autokratiskt fastställa, vad som är riktigt eller oriktigt”, även röjde en viss gnatighet och önskan att komma åt Herlitz. Anledningen var okänd, om det nu inte var så enkelt att Herlitz tillhörde de förhatliga statskunskaparna. Malmgren kunde inte annat än beklaga, med tillägget att Reuterskiölds position var ju nu sådan, ”att man ej fäster sig vid hans omdömen.”633 På förslag av Malmgren bemötte Herlitz kritiken, först för sig själv i en PM, sedan som en lång fotnot till en artikel om något annat ämne i StatsHammarskjöld, i vilket Reuterskiöld vädjade om att den nervsvage sonen skulle slippa militärtjänst. Hammarskjölds arkiv, KB, L175, Vol. 39. 632 Reuterskiöld recension av Herlitz ”Om lagstiftning genom samfällda beslut av konung och riksdag”, Statsvetenskaplig Tidskrift 1930, s. 258-272 . 633 Malmgren till Herlitz 7 augusti 1930. RA, Herlitz arkiv. Vol. 39 professorspolitik och samhällsförändring 250 ”Författaren, vars styrka väsentligen ligger på ett helt annat fält, nämligen det historiska, där han gjort värdefulla insatser, har i allmänhet en stark benägenhet att, när det gäller teoretiska ting och principiella spörsmål, ej blott själv se, utan också ofta betona och framhäva dessas svårighet, även om de icke i verkligheten torde vara svårare än teori och principer i allmänhet äro”. “För min del måste jag bestrida riktigheten redan av författarens första sats, att begreppen lag och lagstiftning hava mer än några andra satt sin prägel på hela den moderna författningsutvecklingen och äro för all nutida statsrätt av grundläggande betydelse.”632
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=