som en allvarlig brist i juris kandidatexamen att den saknade nationalekonomi, statistik och statskunskap.595 För Sundberg var det, liksom det varit för Reuterskiöld, viktigt att utbilda juridiskt kompetenta ämbetsmän med både civilrättslig metodfärdighet och förankring i verkligheten. I förordet till Kommunalrätt skrev Sundberg att skriften i första hand var avsedd för studier i förvaltningsrätt och för praktiskt bruk. Han hävdade att boken avsåg kommunalrättens allmänna del, medan den speciella lämpligast behandlades i samband med motsvarande grenar av statsförvaltningen. Ett skäl var att den kommunala verksamheten endast var ett led av den statliga, även om Sundberg principiellt sorterade kommunerna till en samhällssektor som delvis var skild från staten. Trots förordets avgränsning innehöll boken en omfattande analys av rättsområdets materiella delar, genomgående enkelt och begripligt presenterade. Redan av innehållsförteckningen framgick den klara pedagogiken. Efter en inledande historik förklarades en rad centrala förvaltnings- och kommunalrättsliga begrepp som kommun, självstyrelse, egenförvaltning, självförvaltning etc. Vidare behandlades i tur och ordning kommunernas personal, organisation, sammanträden, förfarandet, statsuppsikten, självbestämmande och självbeskattning. Sompolitiförvaltning betecknas den uråldriga och oeftergivliga verksamhet, som avsåg att undanröja faror för allmän ordning och säkerhet. Politiförvaltningen kunde med hänsyn till åtgärdernas angivna karaktär klassificerats såsom repressiv, preventiv eller ”explikativ”. Här följde Sundberg i stort sett vad Reuterskiöld skrivit, men mindre omständligt. Samma sak gäller distinktionen mellan egenförvaltning och självförvaltning, och Sundberg gick då vidare på de stigar som efter tyska förebilder hade trampats upp av Rabenius på 1860-talet, Blomberg 1885 och Reuterskiöld 1914. Kommunbegreppets ”dubbla karaktär” förklarade att de administrativa organens verksamhet kunde vara av privaträttslig likaväl som offentligrättslig natur. Kommunernas ”privata” verksamhet, bland annat att bygga hus, ingå avtal med entreprenörer och sälja elektrisk kraft, hörde till kategorin ”egenförvaltning” och följde privaträttens regler. 595 PJFU28 april 1935, UUA AI, vol. 18. professorspolitik och samhällsförändring 236
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=