Sundberg har ansetts vara den svenska kommunalrättens obestridlige fader, eller åtminstone förlösare, även om Matthias Theodor Rabenius, HermanLudvigRydin, Hugo Blomberg och Carl Axel Reuterskiöld hade gjort ambitiösa ansatser på området. 1927 disputerade Sundberg på en avhandling omDen svenska stapelstadsrätten. Det var ett massivt verk på över 500 sidor, genomgående deskriptivt och utan vare sig inledning eller avslutande analys. Den teoretiska ambitionen var tydligare i den lilla skrift han hade utgivit tre år tidigare, Bidrag till frågan om besluts verkställbarhet enligt kommunallagarna.590 Här kom Sundberg med något nytt genom att utveckla en allmän del även för kommunalrätten. Liksom inom civilrätten måste man, skrev Sundberg, söka efter de ”allmänna principer” sommed eller utan lagstiftarens vilja behärskade den gällande rätten. Det hade länge varit ett försummat område eftersom äldre tiders svenska författare utan undantag hade beskrivit förvaltningsrättens författningar och inte gett någon ledning iprincipfrågor. Först på senare tid hade under inflytande från Frankrike och Tyskland den svenska förvaltningsrättens allmänna del behandlats men det var endast i ett verk, nämligen Reuterskiölds skrift från 1914. Sundberg betonade i likhet med Reuterskiöld och Herlitz den äldre svenska traditionen att inte göra någon egentlig skillnad mellan förvaltning och rättskipning. Det fanns i stället en gemensam möjlighet att gå till kungs, i fråga om såväl en dom som ett förvaltningsbeslut. Och ”än i dag” (1924) var Kungl. Maj:t, om än i olika sammansättning, högsta domstol och högsta förvaltningsmyndighet. Sundberg poängterade emellertid att vindarna hade vänt. Under inflytande av 1800-talets nya åskådningar hade likformigheten mellan judiciell och administrativ förvaltning i många avseenden upphört. Den senare hade fått sitt eget väsen, vilket delvis hängde ihop med ”förvaltningens ständiga kontakt med det pulserande liv, som av densamma regleras.”591 Uttalandet av Sundberg står i kontrast till vad vi sett att Herlitz ansåg, nämligen att den svenska modellen av ”förvaltningsrättskipning” inte på något avgörande sätt hade förändrats under 1800-talet när vissa 590 Sundberg 1924b. 591 Sundberg 1924b, s. 9. professorspolitik och samhällsförändring 234
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=