kapitel 7. från vetenskap till social ingenjörskonst? 231 Sakkunniga inför den första tillsättningen 1935 var Reuterskiöld, Malmgren och Poul Andersen, professor i offentlig rätt i Köpenhamn. Sökande var som nämnts Melander och Sundberg, av vilka endast Sundberg förklarades kompetent. De sakkunniga betonade hans förmåga att förvalta arvet från Reuterskiöld och skrev att Sundberg var Man framhöll som särskild merit att Sundberg hade förvärvat praktiska kommunalrättsliga erfarenheter under sin tjänst i Stockholm. Det är påfallande hur de sakkunniga fokuserade på hans förvaltningsrättsliga kompetens, och i viss mån på statsrätt, men knappast fäste sig vid hans relativt sparsamma folkrättsliga produktion. Sundberg utsågs den 9 januari 1935 till professor i statsrätt med förvaltningsrätt och folkrätt. En förutsättning för att uppehålla professuren var emellertid att han frånträdde sin position som Stockholms stadsjurist. Sundberg anhöll då om tjänstledighet under januari-juni 1935 för att slutföra utredningar inom ramen för tjänsten i Stockholm. Men sedan han 1936 blivit borgarråd i Stockholm och chef för stadens drätselrotel tog han avsked från professuren.581 Tjänsten utlystes på nytt och Sundberg sökte åter den professur han innehaft tidigare. Sökande var även Carl Gustaf Melander och Erik Fahlbeck som snart drog tillbaka sin ansökan. De sakkunniga Reuterskiöld, Malmgren, Andersen ochHerlitz noterade vad som de ansåg vara Melanders bristande kompetens i förvaltningsrätt, och de skrev att hans produktion inte på långt när kunde motsvara de krav som måste uppställas med tanke på ämnets stora betydelse.582 Liksom vid den föregående utlysningen förklarades endast Sundberg kompetent, och liksom tidigare fokuserade de sakkunniga på hans metodiska kompetens och praktiskt inriktade forskning: 580 Robert Malmgren, PJFU15 september 1934, UUA AI, vol 18, Bil. 15/9, § 5b. 581 PJFU 2 september 1936, UUA AI, vol. 19. 582 Poul Andersen, PJFU 31 oktober 1938, UUA AI, vol. 20, Bil. 31/10 38 § 3E. ”väl skickad att fortsätta det arbete på förvaltningsrättens utgestaltning efter rent juridisk metod, som grundlagts av hans lärare C. A. Reuterskiöld, vars inflytande på lärjungen för övrigt är tydligt skönjbart.580 ”man har vid läsningen av hans arbeten aldrig känslan av att konfronteras med
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=