Någon gång sviktade väl även Herlitz tro på det goda, som i dagboksanteckningen från den 8 oktober 1939: ”Det vi mest av allt kunde önska nu vore fred i väster och Hitlers stöd mot öster, men detta är förmodligen ren utopi.565 Rädslan för ryssen, bara drygt 25 år efter Sven Hedins ”Ett varningsord”, satt djupt. Synsättet var inte ovanligt och har förklarats med att man ” fruktade Hitler men förstod honom också. Man motsatte sig nationalsocialismen men betraktade den också som en skyddsmur mot kommunismen.”566 Intrycken från utvecklingen i Europas totalitära stater under 1930och 1940-talen bidrog troligen till att Herlitz delvis kom att ompröva sin positiva syn på den svenska modellens förmåga att ge medborgarna rättsskydd mot förvaltningen. För det tredje tycks Herlitz tro på den svenska modellen ha rubbats av välfärdsstatens kraftiga expansion. Visserligen uttryckte han länge sitt stora förtroende för myndigheter och för välutbildade ämbetsmäns kompetens och opartiskhet, men tilltron tycks som sagt ha börjat svikta runt 1940. Förvaltningsmyndigheterna och Kungl. Maj:t var inte längre vad de fordom varit, utan de präglades i stället av politisering och expertvälde – ”vidundret Leviathan” – vilket gjorde det naturligt att överväga särskilda besvärsorgan inom den administrativa ramen. han på grund av sina skrifter dömts till 10 års arbetsläger. 1952 tackade hon Herlitz och den svenska ärkebiskopen för, fruktlösa, försök att få den 70-årige maken fri. 1954 kunde Herlitz vid ett besök i Tyskland till sin förvåning återse den nyss frigivne Tatarin-Tarnheyden. Herlitz 1965, s. 187. Se även RA, Herlitz arkiv, Vol. 45. Tatarin-Tarnheyden avled 1966. 565 Dagboksanteckning 8 oktober 1939, Dagböcker fr o m augusti 1939, Herlitz arkiv, vol. 50, RA. 566 Jakobson 2001, s. 255. Ett liknande uttalande gjordes 1943 av Eino Kaila, professor i filosofi vid Helsingfors universitet: ”Vem kan trygga den tretusenåriga europeiska civilisationen […] om inte den tyska kulturvärlden gör det? […] den som av historiens försyn verkar ha fått i uppgift att trygga den europeiska civilisationen mot faran från öster”, citerad i Jakobson 2001, s. 121-122. Stalin själv ska ha misstänkt att västmakterna egentligen inte ville stoppa Hitler utan hoppades att denne skulle krossa Sovjetunionen, enligt Meinander 2017, s. 173. professorspolitik och samhällsförändring 226 • Rättsarvet omprövat 3: den expansiva välfärdsstaten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=