kapitel 7. från vetenskap till social ingenjörskonst? 225 1936 hade Tatarin-Tarnheyden föreslagit att tyska studenter skulle komma till Stockholms högskola för att informera om tyska författningsförhållanden, en inbjudan om ”Annäherung und gegenseitiges Verständnis”. Herlitz svarade att i Sverige var intresset endast i ringa grad inriktat på sådana allmänna statsteoretiska frågor som den tyska statsrätten numera kommit in på. Längre fram i brevet blev han ännu tydligare: Trots att läget hårdnade i Tyskland fortsatte Herlitz dialogen. På nyåret 1938 skrev han: Och, några veckor senare: 562 Herlitz till Tatarin-Tarnheyden 22 mars 1936, RA, Herlitz arkiv, Vol. 45. 563 Herlitz till Tatarin-Tarnheyden 2 januari 1938, RA, Herlitz arkiv, Vol. 45. 564 Herlitz till Tatarin-Tarnheyden 29 januari 1938. Efter kriget finns flera brev från TatarinTarnheydens hustru Jane som bad om hjälp att få ut maken från den sovjetiska zonen, där ”Vi får ju icke dölja för oss att det är en djup klyfta som skiljer tysk och svensk statsuppfattning. Hos oss finnas ju olika åskådningar med hänsyn till det nutida Tyskland. […] Men ytterligt få äro de som kunna följa denna nya tyska statsteorien, som åt diktaturen ger en statsteoretisk begrundning. Praktiskt taget i alla läger uppfattar man den stats- och rättsåskådning som lagts till grund för den såsom oförenlig med de begrepp vi göra oss om en rättsstat.”562 ”Tack för Eder vänliga sändning. Eder skrift om judendomen har jag läst med intresse, men såsomNi väl förstår – icke med glädje. Vad ni uppfattar som karakteristiskt för judendomen är till icke ringa del sådant som jag känner som en väsentlig och omistlig beståndsdel i min vetenskapliga och allmänmänskliga utrustning. Och så känna väl också de allra flesta vetenskapsmän i mitt land […] Ja, det är som jag sagt flera gånger förr: vi tala numera skilda språk.”563 Det länder till obotlig skada för vårt inbördes förhållande om man på tyskt håll bara vill söka anknytning till sådant som stämmer överens med den härskande uppfattningen i Tyskland. Man skall ha klart för sig att hos oss praktiskt taget alla tänkande människor hålla fast vid det som Ni kallar en förgången tids ideal. Det vill säga: hålla fast vid det för vår räkning – varvid många med mig kunna erkänna att de icke i närvarande stund äga tillämpning för Tyskland. […] Tänk om en Franco – från det ena eller det andra lägret – skulle hos oss åstadkomma en andra Vorentscheidung i de stora livsfrågorna. Lyckligtvis råder det hos oss sedan några år tillbaka en förut okänd enighet om att vi måste offra allt vi kunna offra på vårt försvar för att vidmakthålla vår självbestämningsrätt.”564
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=