krig med Ryssland.”557 Antipatin kom att överflyttas på Sovjetunionen och det innebar täta kontakter med Tyskland, en relation som emellertid sattes på prov under naziregimens tid och det andra världskriget. Efter 1933 hänvisade han stundom till “ny” tysk litteratur. Ibland var det till författare som Weber, Frank och Huber, ibland någon som bara hade vissa anknytningar till Kieler Schule som Franz Wieacker, ibland nazistmotståndare somWilhelm Roepke.558 Herlitz markerade ändå tydligt, både i privat kontakt med tyska kolleger som anslutit till nazismen och offentligt i den svenska debatten, sin aversion mot totalitära tendenser och varje form av antisemitism. Han umgicks privat och brevväxlade flitigt med den svenskspråkige Edgar Tatarin-Tarnheyden som var professor i Rostock och tidigt anslöt sig till nazismen.559 På förfrågan av sin tyske kollega om svensk förvaltningsrättslig litteratur rekommenderade Herlitz i första hand Halvar Sundbergs verk – ”det bäst bearbetade inom vår förvaltningsrätt!”560 Det skar sig dock när Herlitz uppmanades att ta ställning till TatarinTarnheydens egna arbeten om den nya tyska rätten. Man kunde inte, skrev Herlitz, ”komma ifrån att den gemensamma grund på vilken tysk och svensk rätt förut byggt är borta.” Han tackade samtidigt för gästfriheten under ett besök i Tyskland, men med ett skrämmande tillägg: 557 Herlitz 1965, s. 74-75. 558 Herlitz, ”Kristid och äganderätt”, FT1943, s. 284-308; Herlitz 1945b, recension av Knud Larsen, Nordisk statsborgerrett, København 1944. FT1945, s. 96-97. 559 Stolleis 1994, s. 20, 113, 132, 142, 178. 560 RA, Herlitz arkiv, Vol. 50, dagböcker för åren 1939-1945. 561 Herlitz till Tatarin-Tarnheyden 25 mars 1935. RA, Herlitz arkiv, Vol. 45. Herlitz, 1965, s. 256. Herlitz syftade på ”De långa knivarnas natt”, dvs Hitlers ”ingripande” mot SAden 30 juni 1934. professorspolitik och samhällsförändring 224 ”Det var en i alla hänseenden strålande vacker dag som vi tillbragte i Rostock. Tyvärr föll en svart skugga över den natt då vi reste hem. Det var natten till den 30 juni som bland annat kostade initiativtagaren till vår färd och vår älskvärde värd i München dr F. Beck livet. I vilket hänseende han förbrutit sig har man på officiellt tyskt håll ej kunnat upplysa oss om. Därför stå vi undrande och spörjande inför hans bortgång. I Tyskland är man väl mera van vid att icke kunna få sådana frågor besvarade.”561
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=