rättssäkerheten. Herlitz var också skeptisk till riksdagens omfattande fullmakter till regeringen, som i sina yttersta konsekvenser innebar att statsskicket upphävdes: ”Det är på en fullmaktslag som den nuvarande regimen i Tyskland bygger.”545 Kan Herlitz’ referens till Tyskland uppfattas som något annat än ett avståndstagande från naziregimen? Det är tydligt att Herlitz såg som en viktig politisk och rättsvetenskaplig uppgift att vårda ”det svenska rättsarvet.” Men under 1930-talet och framför allt 1940-talet modererade han sin starka tro på den svenska förvaltningsmodellen. Åtminstone tre förändringar tycks ha bidragit till att han ändrade position: planerna på att införa en ny rättegångsbalk, den världspolitiska turbulensen och expansionen av den svenska välfärdsstatens administration. En faktor bakomHerlitz omprövning av medborgarnas rättsskydd var riksdagens beslut 1942 att reglerna om de allmänna domstolarna i 1734 års rättegångsbalk, som delvis hade tillämpats även vid förvaltningsmyndigheter, 1948 skulle ersättas av en ny rättegångsbalk. Herlitz och många andra frågade vad som skulle hända med förvaltningsrättens förfaranderegler, som måste förena förvaltningsrättens egenart med processrättsliga grundsatser. Han gav själv svaret genom att 1942 lämna en riksdagsmotion om att den svenska förvaltningsprocessen skulle regleras med lagstiftning som i möjligaste mån säkerställde ”ett riktigt och rättvist avgörande”. Även om en fast svensk tradition var att sörja för en ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande handläggning av förvaltningens mål så var regleringen varken enhetlig eller heltäckande, vilket var omständigheter som skulle bli än mer besvärande när 544 Herlitz 1943b, ”Kristid och äganderätt”, FT1943, s. 307-308. 545 Herlitz, ”Några reflexioner i anledning av krisförfattningarna”, FT, 1939, s. 231-234. professorspolitik och samhällsförändring 220 ”Denna tanke måste leda oss i kristidens virrvarr […] godtyckliga avgöranden efter skälighet och billighet –de må nu avse själva ingreppen eller ersättningen för dem – i möjligaste mån lämna plats för lagar och författningar, för enhetlighet i lagstiftningspraxis och rättstillämpning.”544 • Rättsarvet omprövat 1: ny Rättegångsbalk
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=