Den andra replipunkten hämtade Herlitz i den yttre historien med framför allt fyra inslag som kunde anses typiskt svenska. 1) Sverige hade aldrig varit feodalt, utan de fria individerna hade tidigt deltagit i lokalsamhällenas direktdemokrati. Den kommunala självstyrelsens uppgift var inte att så snabbt, effektivt och billigt som möjligt verkställa uppdrag från centralmakten, utan att fungera som en utbildningsanstalt för att fostra ansvarsfulla medborgare. I de här tongångarna kan man höra återklang från både 1800-talets Tyskland och Theodor Matthias Rabenius. 2)Den lärda rätten i Sverige fick inte samma inflytande som i Kontinentaleuropas absolutistiska stater. 3) Myndigheterna var självständiga, det förekom inget ministerstyre. 4) Medborgarna hade tillgång till förvaltningens beslut tack vare principen om allmänna handlingars offentlighet. Herlitz framhöll att den gällande rätten blev begriplig bara mot den historiska bakgrunden, som ett uttryck för att det svenska folket, med sin genom tiderna bevarade frihet och självstyrelse, inte hade funnit sig i att förvaltningens sysslor betraktades som angelägenheter som endast angick konungen och hans ämbetsmän. Kort sagt, den svenska rättstraditionen var mer ”folknära” än till exempel den danska och norska. Det var egentligen ganska naturligt att en rättsordning som direkt utvecklats ur den medeltida – utan något sådant avbrott som enväldet hade utgjort i Danmark och Norge – skulle uppvisa andra former för omvårdnad om medborgarnas rätt än rättsordningar som under 1800-talet hade utvecklats i den övriga västerländska statsvärlden. Den här sorten av komparativa perspektiv på rättsskyddet kunde diskuteras på många arenor. Det femte mötet med nordiska administrativa förbundet genomfördes 26-28 juni 1933 i Oslo. Ett tema var ”Rettsstat – Forvaltningsstat”. Norrmannen Frede Castberg inledde och påpekade att statens sfär hade ökat inte bara i länder som genomgått revolutioner, som den fascistiska och nationalsocialistiska. Även demokratier hade visat klara tendenser i liknande riktning, inte minst i samband med det första världskriget. Halvar G. F. Sundberg hakade genast på: professorspolitik och samhällsförändring 216 ”Förvaltningsstatens idé har som känt vunnit terräng flerstädes under senare tid. Det kan i första hand hänvisas både till öster och söder. Huru frestande nära ligger att offra rättssäkerheten för effektiviteten även i en gammal rätts-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=