Björling som alla ville ge mer makt åt domstolarna. Poul Andersen anmärkte lite syrligt att även i Danmark hade det varit omöjligt att överpröva regeringens beslut i domstol. Men det hade varit under enväldets tid. Den moderna staten, däremot, var så expansiv att här krävdes generell lagstiftning som gav medborgaren rätt till prövning i domstol av administrativa beslut.530 Men Herlitz höll länge sin linje. I artikel från 1936 påpekade han att en annan väg visserligen fanns i straffrätten, som föreskrev att alla tjänstemän skulle svara för ämbetsbrott inför allmän domstol och bli skyldiga att betala skadestånd till staten eller den enskilda som lidit skada genom felaktiga åtgärder. På den omvägen kunde alltså domstolarna nå fram till ett verksamhetsområde som annars var stängt för dem. Herlitz påpekade att det hörde till avigsidorna i de svenska tjänstemännens i många hänseenden gynnsamma rättsställning att de i statens ställe kunde få bära ett kännbart personligt ansvar. Men med tanke på medborgarens rättsskydd innebar det ytterligare två nackdelar, nämligen att en förvaltningsakt stod fast även om den hade lett till straff, och att i det flesta fall saknade den enskilde åtalsrätt.531 Trots det hade man i svensk rätt sörjt för att den enskilda medborgare som hade ett berättigat krav på upprättelse icke blev ohjälpt utan fick en möjlighet att ingripa. Lösningen låg i institutet besvär, som Herlitz kallade det svenska offentligrättsliga rättsskyddets ”centralpunkt”. Den berörde medborgaren hade möjlighet att överklaga, och beslutet vann inte laga kraft förrän besvärsfristen löpt ut eller prövning i högre instans hade lett till att akten blivit bestående. Herlitz skrev att det administrativa besvärsinstitutet i Sverige fyllde väsentligen samma funktion som de allmänna domstolarnas kontroll i Norge, Danmark eller England. Särskilt fanns det beröringspunkter mellan den svenska ordningen och den kontroll från administrativa domstolar som utövades i t.ex. Frankrike och Tyskland. Regeringsrätten, Kammarrätten och Försäkringsrådet brukade kallas för administrativa 530 Förhandlingarna å det femtonde nordiska juristmötet, Stockholm 27-29 augusti 1931, s. 226-264. 531 Herlitz, “Rättsskyddet…”, 1936/1943, s. 53-55. professorspolitik och samhällsförändring 214
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=