Herlitz visade uppenbarligen stor tilltro till den svenska offentliga sektorn i allmänhet, och statsapparaten i synnerhet, vilket tonade ner värderingen av det civila samhällets betydelse. Man kan diskutera om Herlitz kategoriska slutsatser i den här frågan, likaväl som Reuterskiölds, ska betecknas som rättsvetenskapligt empiriska eller som rättspolitiskt normativa. I sina memoarer skrev Herlitz att han såg ett nära samband mellan vetenskap och politik: ”Politiska erfarenheter berikade det vetenskapliga arbetet […] I politiken framträdde jag å andra sidan på sätt och vis också som vetenskapsman.”525 Endel avHerlitz politiska sida gick ut på att ihärdigt försöka binda ihop moderna rättsstatsidéer med föreställningar om att en flerhundraårig svensk förvaltningstradition var tillräcklig för att värna rättssäkerheten. Det mest påtagliga av förvaltningsrättens särdrag var enligt Herlitz ”läran om förvaltningsakterna”, vilka var ägnade att bedömas på ett helt annat sätt än privata rättshandlingar. Herlitz hänvisade till Reuterskiöld, men även till dansken Poul Andersen, britten Dicey, de tyskspråkiga Mayer, Fleiner, Kelsen, Köhler och Walter Jellinek, och franska författare som Berthélemy, Duguit, Hairiou och Jèze. I sin bok 1937 delade Herlitz upp den offentliga verksamheten i faktiska handlingar, till exempel undervisning, socialvård och fastighetsförvaltning, respektive myndighetsakter, de senare i sin tur uppdelade i akter som var rättsskapande och de som innebar utövning av rättsligt reglerat tvång mot enskilda.526 Upplägget var långt ifrån nytt, det hade redan utvecklats av Reuterskiöld och sedermera även av Halvar Sundberg, som under 1930-talet i olika etapper hade börjat etablera sig som professor i Uppsala. Herlitz diskussion följde samma linjer men hans framställning var mångordigare och mindre lättillgänglig än kollegornas. Det gällde i synnerhet i jämförelse med Sundberg vilken, som vi ska se, systematiskt ställde upp kategorier, begrepp och deras underavdelningar. 525 Herlitz 1965, s. 145. 526 Herlitz 1937, s. 26-38. 527 SOU1964:27, s. 114. professorspolitik och samhällsförändring 212 • Tron på det svenska rättsarvet som garant för rättsskydd
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=