kapitel 7. från vetenskap till social ingenjörskonst? 209 ostrukturerat intryck. Det är svårt att upptäcka efter vilken övergripande systematik somhan försökte gruppera förvaltningsrättens olika ”växter”. Herlitz drog sig ofta för att ta slutgiltig ställning och reserverade sig mot vad han själv just hade anfört. Till exempel skrev han att varken svensk eller utländsk doktrin var en rättskälla518 men hänvisade ändå gång på gång till doktrin som stöd för sina slutsatser. Bland svenska författare nämndes då Reuterskiöld, Sundberg, Rabenius, Blomberg och Ask, och bland utländska Otto Mayer, Fritz Fleiner, Walter Jellinek och Hans Kelsen. Man kan hitta många exempel på att Herlitz var en försiktig rättsvetenskapsman. Han skrev att förvaltningsrätten hade sin egenart och därför behövde avgränsas, givetvis i första hand mot förvaltningsläran. Men läget var mer komplicerat än så. Å ena sidan hade förvaltningsrätten släktskap med andra rättsområden som civilrätt och straffrätt. Å andra sidan måste gränserna dras, till exempel mot statsrätten och inte minst mot den av konungen utövade riksstyrelsen. På det följde ytterligare en reservation: ”Helt främmande får dock ej förvaltningsrätten stå för denna”, det vill säga statsrätten. Även beträffande kyrkorätten var gränsdragningen oklar. Det ämnet skulle enligt Herlitz i regel behandlas som ett självständigt rättsområde, men vissa delar kunde man ändå inte förbigå inom förvaltningsrätten.519 Herlitz fortsatte med att den allmänna delen motiverades av det moderna rättsstatstänkandets likhetsprincip. Omedelbart efter det påpekade han att i det ”nutida Tyskland” (boken publicerades 1937) hade kritiken varit kraftig mot den förvaltningsrätt som med rättsvetenskapliga metoder försökte utarbeta allmänna läror. Även om man inte skulle bryta staven över den generaliserande tendensen måste man, menade Herlitz, alltid besinna att den inte fick fullföljas tanklöst och schematiskt. Han manade därför till största varsamhet med att använda analogier från civilrätten på förvaltningsrättens område.520 518 Herlitz 1937a, s. 112, 117. 519 Herlitz 1937a, s. 52-55. 520 Herlitz 1937a, s. 69-70,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=