kapitel 7. från vetenskap till social ingenjörskonst? 199 Frågan kom upp igen vid riksdagen 1940. I första kammaren lämnade högermannen Torsten Caap en motion med liknande inriktning som partikamraten Hellberg lagt föregående år, det vill säga om att inrätta självständiga professurer i förvaltningsrätt i Lund respektive Uppsala. Statsutskottet kunde i sitt utlåtande hänvisa till statsverkspropositionen, som i sin tur hänvisade till ett inhämtat yttrande från juridiska fakulteten i Lund. Där påpekades att folkrätten i praktiken hade en undanskymd plats. Medan undervisning i statsrätt meddelades varje år, åtminstone från 1911, så förekom undervisning i folkrätt högst vart tredje eller fjärde år. Likafullt ansåg Lundafakulteten att det var förvaltningsrättens position som borde förbättras. Man såg ingen möjlighet att hitta en ny partner för ämnet eller inrätta en egen professur, däremot kunde man ändra professurens titel, så att förvaltningsrätt placerades före statsrätt. Det skulle locka fler sökande som hade både teoretisk begåvning och erfarenhet inom administrationens praxis. Den nuvarande titulaturen (där statsrätt placerades först) kunde lätt föranleda missförstånd med hänsyn till kompetensfordringarna och verka avskräckande på eljest villiga sökande. Slutligen och icke minst Uttalandet är kanske belysande för den konstitutionella rättens status i Sverige under ”det författningslösa halvseklet”. Politiker och professorer kunde enas om att förvaltningsrätten var den offentliga rättens viktigaste ämne och därför borde placeras främst i titeln. Riksdagen beslöt att i både Lund och Uppsala skulle professuren benämnas förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt, vilket formellt fastställdes genom en ändring i statens reglering av löner vid universiteten. Men det var tydligen inte bara en fråga om ideologier utan även om rekryteringsproblem. 471 MFK1940:106. 472 SU1940:8:26-31; Prop. 1940:1:8:82-87. ”skulle placeringen av förvaltningsrätten före statsrätten ge en antydan om att detta ämne ur juristutbildningens synpunkt vore professurens viktigaste. Statsrättens problem torde ofta ligga juristerna fjärran, och om enligt titeln statsrätten framstode som det centrala ämnet, kunde dettamöjligen verka avkylande på intresset för en speciminering.”472
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=