Som Hilding Eek har påpekat betonade Reuterskiöld självförsörjningsprincipens betydelse för den svenska socialrätten, vilket gav underlag för en övergripande vetenskaplig analys av rättsområdets organisation och reglering.445 Även i det fallet gifte han ihop utländska modeller för vetenskaplig systematisering med sega svenska strukturer – det är ju väl bekant att självförsörjningsprincipen kan återföras åtminstone till Gustav Vasa.446 En nyhet som Reuterskiöld efter utländska förebilder utvecklade vidare i den svenska förvaltningsrättens allmänna del var läran omförvaltningsakter. Här följde han nära, och öppet med många hänvisningar, den tyske juristen Karl Kormann.447 En rad typer och kategorier av förvaltningsakter räknades upp och dissekerades liksom förvaltningsakters rättsverkningar, kriterier för giltiga, ogiltiga, felaktiga men giltiga beslut, respektive beslut som kunde anses så grovt felaktiga att de var nulliteter, mm. Definitionen av själva begreppet förvaltningsakt var: Avgränsningen låg i linjemed den tyska förebilden Kormanns definition, men det är slående hur Reuterskiöld lyckades göra sin framställning avsevärt mer koncentrerad, lättsmält och på samma gång relevant för en diskussion om skydd av medborgarens rättigheter i förhållande till den offentliga makten. Liksom i fransk och tysk rätt skulle begreppet förvaltningsakt förekomma i svensk förvaltningsrätt och få betydelse för Regeringsrättens rättsskapande verksamhet. Att Regeringsrätten, den högsta förvaltningsdomstol som inrättades 1909, hade en rättsbildande funktion var för övrigt inte något som Reuterskiöld försökte dölja. 1927 konstaterade han beträffande förvaltningsprocessen att det var ”huvudsakligen ur praxis, som reglerna kunna hämtas, om än allmänna bestämmelser icke alldeles 445 Eek 1943, s. 197. 446 Kumlien 1997, s. 171, 194; Kumlien 2008, s. 190-191. 447 Kormann 1910. 448 Reuterskiöld, Föreläsningar i stats- och förvaltningsrätt, (1914) 1933, s. 212-230, citat s. 212. professorspolitik och samhällsförändring 188 ”hvarje organförfogande, hvarigenom en statlig åtgärd vidtages med den verkan, att ett af förvaltningsrättsliga normer bestämdt förhållande kommer till stånd, ändras eller upphäfves”448
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=