kapitel 6. från läroämne till vetenskap 187 Dessutom var det inte givet att husbondemakt obetingat skulle tillkomma mannen, utan den kunde makarna komma överens omatt ge hustrun. Hela idén om en hemrätt låg inte bara utanför den privata familjerätten, nej, den låg helt utanför själva rättens område. Inte ens i Reuterskiölds framställning kunde husbondeväldet göras till mer än vad den andra maken samtyckte till. Björling anförde också att han fann det subjektivt att som Reuterskiöld rikta hårda ord ”över lagförslagets beaktande av att makar kunna vilja även i en giftermålsbalk erkännas som två människor.”440 Reuterskiöld arbetade intensivt på att åstadkomma en systematisk överblick av den växande förvaltningens otaliga regler. Det ligger mycket i hans efterträdares botaniska och anatomiska metaforer: likt en ”svenska offentliga rättens Linné”441 utförde Reuterskiöld”ett Sisyfusarbete genom att röja upp i den ej sällan djungelliknande floran”442 för att på så sätt ge den svenska förvaltningsrätten dess ”verkliga ryggrad.”443 Han sorterade byggdelarna från Blomberg till en förvaltningsrättens allmänna del med begrepp och principer som skulle gälla över många delområden, inte minst i fråga om medborgarnas rättsskydd gentemot staten, samtidigt som han inventerade och systematiserade den speciella delen. Även om Reuterskiöld har ansetts påverkad av samtida tysk rättsvetenskap var det inte fråga om en okritisk översättning till svenska ord och begrepp eller att pressa in den svenska förvaltningsrätten i någon tysk tvångsdräkt. Reuterskiölds teser om ”statsregementet”, statens suveräna förfogande över och löpande utövande av sin höghetsmakt (iure imperii med den kanoniska rättens termer), har som framgått betraktats som en smidig anpassning av den tyska statsrättspositivismens idéer till svensk förvaltningstradition och regeringsforms bestämmelse att kungen ”allena” skulle styra riket.444 440 C. G. Björling i SvJT1920, s. 44-48. 441 Strömberg 1981, s. 7. 442 Sundberg 1945b, s. 16-19. 443 Wennergren 1992, s. 304-305. 444 Wennergren 1992, s. 299-307. • Reuterskiölds bidrag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=