lämnat riksdagen växte hans kritik mot utvecklingen i Sverige och mot Bondeförbundet som han anklagade för undfallenhet genom sina regeringskoalitioner med socialdemokraterna. En konservativ förkärlek för korporativa inslag bidrog till att han sent i livet lockades av fascistiska och nazistiska åskådningar.427 Ett inslag i Reuterskiölds lära var att han betonade den principiella skillnaden mellan statens och kommunernas maktutövning. Det var i och för sig något somMatthias Theodor Rabenius hade varit inne på nästan femtio år tidigare och som Blomberg fördjupat på 1890-talet. Reuterskiöld plockade upp tråden och tog till den typiskt svenska metoden att foga ihop utländska begrepp med etablerade inhemska rättstraditioner. Erfarenhetsmässigt fanns det, skrev han, utöver staten också andra samhällen som utövade förvaltningsverksamhet, framför allt kyrkan och kommunerna men även åtskilliga korporativa samfund. De kommunala samhällena var organiserade helt annorlunda än staten. De bestod av enskilda medborgare utan offentligt ansvar, de utgjorde ju egentligen privata subjekt, artskilda från staten och Kungl. Maj:ts höghetsmakt tillkom inte deras representativa organ. Det motiverade en särskild disciplin vid sidan av den statliga rätten, nämligenkommunalrätten.428 Reuterskiöld analys av just det området kom dock inte mycket längre än så, utan den stora kommunalrättsliga insatsen skulle utföras något decennium senare av hans lärjunge och efterträdare Halvar G. F. Sundberg. Däremot bidrog Reuterskiöld väsentligt till utbyggnaden av de moment inom förvaltningsrättens allmänna del som gällde medborgarnas skydd mot en allt starkare stat, rättsskyddet. Om den ena grundpelaren i Reuterskiölds doktrin var att staten hade rätt att utöva makt, så var den andra att individen hade rätt till skydd mot samma maktutövning. Det gällde även diskussionen om förfarande och process, då Reuterskiöld behandlade begrepp som sökande, klagande, beslutens uppdelning i anhängighet, beredning, avgörande, föredragning och verkställighet, rättelse, återkallelse och förbehåll. Som Bertil Wennergren påpekat slog han även fast två grundprinciper, officialprincipen, hämtad från den 427 Sundell 1998-2000. 428 Reuterskiöld 1914, s. 77-79, 86-87; Reuterskiöld 1921a; Reuterskiöld 1927, s. 15-19. professorspolitik och samhällsförändring 182
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=