kapitel 6. från läroämne till vetenskap 173 och processrätt. Så skulle förbli även under 1930- och 40-talen, då förvaltningsrätt som akademiskt ämne konsoliderades.405 Men annat var det med innehållet. Successivt märktes i uppsalafakultetens undervisningsplaner att svensk förvaltningsrätt befann sig i ett expansivt skede. Studiehandboken 1909, förnyad 1911, föreskrev att förvaltningsrätt skulle studeras på juris kandidatprogrammets åttonde termin och att studenterna inte fick börja innan kursen i speciell privaträtt var avslutad. På två fullskrivna sidor angavs kursfordringarna: 1) en kort översikt av den svenska förvaltningsrättens historia (kurslitteratur av ”Hildebrand och Sidenbladh”), 2) den svenska förvaltningsrättens ”allmänna del”, med ledning av Robert Asks föreläsningar och Blombergs bok i förvaltningsrätt från slutet av 1880-talet samt ”hithörande nyare författningar äfvensom, särskildt beträffande den administrativa processen, föreläsningar”, 3) svensk politirätt och speciell administrativrätt, preciserad med en lång uppräkning av författningar rörande bl.a. fattigvård, lösdriveri, byggnads- och brandskydd, fosterbarn, släktnamn, trafik etc. samt antingen Blombergs bok eller föreläsningar, ”när sådana hålles”, 4) svensk kommunalrätt med ledning av kommunallagarna samt antingen bevistande av föreläsningar alternativt litteratur av Carl Gustaf Hammarskjöld eller av Konrad Hagman om1909 års rösträttsreform, 5) kyrkorätt, med ledning av kyrkolagen, dissenterlagen, prästvalsförfattningar, folkskolestadgan samt två böcker av tyska författare,406 6) en översikt av utländsk förvaltningsrätt med förslag på åtta utländska verk, bland andra Otto Mayers bok från 1895-1896 samt ”senaste årg. af The Statesman’s Yearbook eller Jahrbuch des öffentlichen Rechts”.407 För högre betyg än cum laude (med beröm godkänd, AB) krävdes fördjupade studier av både utländska författare som Otto Mayer och svenska som statsvetaren Nils Edén och Matthias Theodor Rabenius. 405 Studiehandbok för de studerande inom juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala1928, 1934, 1941, PJFU30 maj 1940, UUA AI, vol. 21. Speciell privaträtt avskaffades som enskilt ämne 1935. 406 Reuterskiöld hänvisade till ”Kahl, Kirchenrecht, Hinneberg, Die Kulture des Gegenwart II“. 407 Bland de tyska författarna fanns flera som Mayer hade åberopat, t.ex. von Sarwey, Meier och von Stein.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=