kapitel 6. från läroämne till vetenskap 169 1898 en halvårslång resa till Berlin, Leipzig, Heidelberg, Strassburg, Bryssel och Paris. Ett resultat blev skriftenÜber Rechtsauslegung. Eine rechtsdogmatische Principienuntersuchung(1899). Därtill publicerade han flera andra arbeten på tyska, och i hans svenskspråkiga verk hittar man många direkta och indirekta referenser till tyska och franska författare. Reuterskiöld var tidigt internationellt etablerad och förmedlade kunskap till och från svensk rättsvetenskap. Men han hade inte disputerat för doktorsgrad vid den juridiska fakulteten, vilket gjorde det svårt för honom att etablera sig där. När han 1898 sökte professuren i romersk rätt, juridisk encyklopedi och internationell privaträtt blev han förklarad inkompetent av professorn i rättshistoria, Wilhelm Sjögren, med motiveringen att Reuterskiöld främst var historiker och statsvetare men saknade juridiska meriter. Professuren utlystes på nytt, Reuterskiöld sökte och Sjögren vidhöll sin uppfattning. Han menade att Reuterskiölds skrifter präglades av bristande skärpa, tvivelaktiga metoder och oklara definitioner av begrepp. Reuterskiöld, således filosofie doktor och juris kandidat men alltså inte juris doktor, påpekade i sina besvärsskrifter det paradoxala i att den kritiske Sjögren själv hade sin meritering som Hegelforskare inom den filosofiska fakulteten, men sedan vänt filosofin ryggen och betraktat den som ett oting.396 Juridikens avgränsning mot humaniora skulle bli ett återkommande tema, likaså benägenheten att ifrågasätta statsvetares och historikers juridiska kompetens. Det skulle komma att gälla Reuterskiöld själv när han 395 Citerat i Carl Frängsmyr 2010, s. 409. 396 Se t.ex. brev från Reuterskiöld till P E Liljequist 11 december 1898, LUB, Samling Liljequist, 7. 397 Citat i Carl Frängsmyr 2010, s. 409. ”I de skrifter, som sökanden utgifivit i romersk rätt och juridisk encyklopedi, är därför ock hvarje försök, som författaren gjort på egen hand, förfeladt.”395 ”konvertiter pläga ju ofta vara de största renlärighetsifrarne, och utan tvifvel hyllar prof. Sjögren den satsen, att en humanistiskt bildad sökande till en juridisk profession bör dokumentera sig ej allenast som jurist, utan ock såsom icke-humanist.”397
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=