kapitel 4. från diversehandel till förvaltningsrätt verksamhet ha inletts.321 Holmbergsson svarade ensam för undervisningen fram till dess att Carl Johan Schlyter anslöt 1840, vilken knappast kunde ge några bidrag till den litteratur som rörde administrativa frågor trots att han under två terminer vikarierat på den ”ekonomiska” professuren i Uppsala.322 1833 anslog riksdagen medel för en lärostol i lagfarenhet med inriktning på ekonomi och kamerallagfarenhet, det vill säga administrativ rätt.323 Holmbergsson blev den förste innehavaren, men han avled 1842 i en period vilken liksom i Uppsala innebar en brytningstid. Även i Lund var det först vidmitten av 1800-talet somundervisningen i vad som skulle kallas förvaltningsrätt började ta fastare form. Länge fanns endast två lärostolar, den ena i ”Fäderneslandets allmänna lagfarenhet”, den andra i ”Ekonomi- och kamerallagfarenhet”, alltså grovt sett samma modell som i Uppsala. Men också i Lund utvidgades 1843/44 antalet professorsämbeten till fyra, visserligen med något annorlunda sammansättning: 1) civilrätt, juridisk encyklopedi, romersk rätt och rättshistoria; 2) administrativrätt jämte nationalekonomi; 3) kriminalrätt och statsrätt; 4) laghistoria.324 Den process som sedan följde är minst sagt svåröverskådlig. Stol nummer 3 besattes inte utan ändrades 1852 till statsrätt och processrätt samtidigt som kriminalrätten slogs ihop med nummer 4, laghistoria, till vilken 1877 fördes romersk rätt, ett ämne som dock senare flyttades ihop med rättshistoria i en lärostol nummer 5. Kriminalrätten slogs samman med den juridiska encyklopedin och civilrätten blev helt frigjord. De här rockaderna gällde benämningen av lärarämbetena. Vad som faktiskt lärdes ut var en annan sak. Till skillnad från till exempel den teologiska fakulteten överensstämde nämligen inte den juridiska fakultetens lärarämbeten med läroämnena. Under hela slutet av 1800-talet pågick upprepade förändringar av ämnesfördelningen mellan lärarna. Fakulte321 Modéer 2017, s. 91-100, 112-113. 322 Martin Weibull 1868, I, s. 324-325, II, s. 108-109. Enligt Björne var Holmbergsson en omtyckt lärare, medan hans skrifter ger intryck ”av en skäligen medioker rättsvetenskapsman”, Björne 1998, s. 157. Se dock Modéer 2017, s. 90-96, 110-114, 129-130. 323 Modéer 2017, s. 107. 324 Martin Weibull 1868, II, s. 109-113, 121-123. 137
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=