kapitel 4. från diversehandel till förvaltningsrätt Osäkerheten beträffande terminologin framgår av hur sekreteraren hade börjat skriva ”Ad” (troligen avsett vara ”Administrativrätt”), men strukit över och ändrat till ”Förvaltningsrätt.”311 Ungefär samtidigt, på senhösten 1879, började Herman Ludvig Rydin, professor i statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt, att föreläsa i ”kommunalrätt”, ett ämne som varken hade egen professur eller fanns med i jur. kand.-betygen312 men som tydligen ansågs allt viktigare och då fick rymmas inom ramen för statsrätt och kyrkorätt. Rabenius skrifter och Rydins föreläsningar från 1870-talet var typiska företeelser för sin tid, en period då den svenska juridiken präglades av professionalisering, specialisering och allt striktare uppdelning i olika fackämnen. Steg för steg stabiliserades undervisningen. I december 1879 presenterade fakulteten en övergripande omarbetning av studieplanen för juris kandidatexamen.Av planen framgick att utbildningen omfattade nio terminer och att under den fjärde terminen skulle studenterna undervisas i processrätt, romerskrättshistoria, statsrättoch”Administrativ rätt”. Men innehållet var inte klart, åtminstone inte från senare tiders perspektiv. Enligt 1879 års studieplan lästes även på andra terminer administrativa ämnen som finansrätt, näringsrätt, kyrkorätt och krigslagfarenhet. I protokollet hette det att studierna i administrativ rätt skulle ge en mer detaljerad kunskap om statsrätt som nära anknöt till förvaltningens organisation och materiella innehåll, statens inkomster, finansrätt, samt näringsrätt, kyrkorätt och krigslagfarenhet. Fakulteten gjorde dessutom ett uttalande som förtjänar ett längre citat: 311 PJFU29 mars 1877 och 17 december 1877, UUA A I, vol. 3, bd 1. År 1877 förändrades också innehållet i lärartjänsterna, bland annat utnämndes Carl Gustaf Hammarskjöld till professor i National-ekonomi och Finansrätt. 312 PJFU25 november 1879, UUA A I, vol. 3, bd 1. 133 ”de vigtigaste administrativa författningarne, Rabenius Handbok i Sveriges Ad Förvaltningsrätt” och Lindes framställning av den ”Svenska Kamerallagfarenheten.” ”Utan att inlåta sig på någon djupare undersökning af rättens begrepp anser sig nämligen Fakulteten kunna utgå från den uppfattningen, att rätten är den yttre formen för menniskans lif i samhället, den norm, efter hvilken den verksamhet för särskilda ändamål, som i staten eger rum, regleras. […] Men, då
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=