professorspolitik och samhällsförändring rätten utvecklas långsamt och organiskt, medan lagstiftningen hade, eller borde ha, mindre betydelse än folksjälen. Rabenius skrifter speglar både att samhället befann sig i snabb strukturell omvandling och att uppkomsten av autonoma akademiska ämnen kan ses från två olika håll: nya samhälleliga behov leder till försök att skapa nya institutioner för utbildning och forskning, samtidigt som förändringen kommer inifrån vetenskapen själv, genom förnyelse av kunskap, metoder och teorier. Yttre och inre drivkrafter förknippas alltså med professionalisering och tillkomsten av nya akademiska fält.309 Det är därför talande hur Rabenius rättsvetenskapliga nytänkande sammanföll med att statsmakterna ökade resurserna till den akademiska juristutbildningen. 1877 bröts nationalekonomi och finansrätt ur den ”Berchska” ekonomiprofessuren och fick egna företrädare med (visserligen extra ordinarie) professors ställning.310 På drygt trettio år, 1843-1877, hade då antalet lärostolar ökat ut från två till sju. Statsmakterna satsade tydligen inte bara på att bygga ut förvaltningen utan också på att vid de juridiska fakulteterna skulle erbjudas lämplig utbildning av ämbetsmän. Lärarna behövdes, inte minst då antalet studenter växte; på hösten 1872 hyste fakulteten 146 studenter, hösten 1890 var antalet upp i 480. Men fortfarande var de administrativa ämnenas identitet och inbördes relationer oklara. I samband med diskussionen om examensfordringar i mars 1877 användes uttrycket ”Administrativrätt”, som något slags övergripande benämning. Liknande ambitioner kan man utläsa ur fakultetens handskrivna protokoll från december samma år då man fastställde schemat för vårterminen 1878. Men nu svajade man på benämningen. Fakulteten beslöt att Carl Gustaf Hammarskjöld skulle föreläsa i bland annat ”Närings- och Förvaltningsrätt” och som litteratur anbefalldes 309 Hasselberg 2007. 310 Carl Frängsmyr 2010, s. 391. 132 • Expansion och Olivecronas kritik
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=