professorspolitik och samhällsförändring Till förvaltning i ”egentlig” mening räknades först regeringen och alla dess organ. Men i en konstitutionell stat ägde dessutom folket åtskilliga rättigheter, som att beskatta sig självt och utöva kontroll över regeringsmakten vilket krävde en särskild förvaltning som utövades av folkets ombud, det vill säga riksdagens ledamöter. Slutligen tillkom det även kommunerna att dels inom vissa gränser sköta egna angelägenheter, dels utföra vissa statsbestyr. På så sätt uppstod enligt Rabenius Med andra ord, det fanns tre områden av förvaltning – den allmänna statsstyrelsen, riksdagen och kommunerna. Rabenius delade dessutom upp förvaltningsrätten i sju olika grenar: justitie, utrikes, lantförsvar, sjöförsvar, inrikes, ecklesiastik och finans. Förhållandet till den föregående tredelningen förefaller visserligen oklar, men man kan ändå tycka att Rabenius antydan till systematisering speglade ett nytt intresse för vad som senare skulle kallas ämnets juridiska aspekter. Ambitionen att ta ett samlat grepp på de spridda administrativa reglerna framgår också av titeln på hans artikel från 1874, Om förvaltningsrättens begrepp, betydelse och handhafvande, en text som vid närmare läsning visar sig mer intressant än hans handbok.292 I artikeln skrev han att även om benämningen förvaltningsrätt var ”ett för det svenska rättsmedvetandet och följaktligen för den svenska jurisprudensen temligen främmande begrepp”, så var själva saken inte det. Den var det lika lite som den kunde vara det ”i varje välordnad stat, och minst i en sådan der folket känner sina rättigheter och vet att taga vara på dem.”293 Medborgarperspektivet var en bärande vägg iRabenius rättsideologiska byggnad. Som både adelsman och professor gick han på tvärs 291 Matthias Theodor Rabenius 1866-1873, s. 3. 292 Matthias Theodor Rabenius 1874. 293 Matthias Theodor Rabenius 1874, s. 353-359. 126 ”en tredje art af förvaltning, hvilken, ehuru till en del af enskild beskaffenhet, likväl i anseende av vigten af de ändamål, den har att besörja, och då deri äfven verkliga statsbestyr ingå, bör tagas i betraktande i sammanhang med de båda öfriga arterna af förvaltning. Statsförvaltningen utöfvad af regeringen och dess organer tillsammans med den förvaltning, som utöfvas av folkets ombud och kommunerna, bildar begreppet Förvaltning.”291
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=