kapitel 4. från diversehandel till förvaltningsrätt et commerciorum. Rabenius blev den sista innehavaren av den ”ekonomiska” professuren, och han behöll den positionen ända fram till 1889 då en nyordning infördes som vi snart ska behandla. Han var en mångsidig jurist som flera gånger skötte professurerna i statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt, inationalekonomi och i kriminal- och processrätt.288 Matthias Theodor Rabenius var en av de första som använde just termen”förvaltningsrätt”somett samlande begrepp med stor räckvidd. Han gav som nämnts under åren 1866-1873 ut en ut en handbok i ämnet med motiveringen att en tanke hade slagit rot hos honom att Uttalandet vittnar om att rättsvetenskapens syn på förvaltningens innehåll, uppgifter och reglering höll på att förändras. Rabenius menade att reglernas ”yttre” eller formella enhet motsvarades av en ”materiel och inre”, vilken var viktig att fånga. Hans förhoppning var att boken skulle komma till nytta i juristutbildningen eftersom administrativrätt nu ingick som obligatoriskt moment i de juridiska ämbetsexaminas avläggande. Det innebar, skrev Rabenius, att lagstiftaren formligen hade erkänt ämnet som en del av den svenska rättens discipliner. Rabenius bok från 1866 inleddes med en beskrivning av förvaltningens organisation, följd av det rättsliga förhållandet mellan staten och dess medborgare och därefter en framställning av områdets olika speciella lagar. Materialet hade, skrev Rabenius, ordnats efter ”vissa allmänna synpunkter” där det oväsentliga rensats bort till förmån för det väsentliga. Med ekon från såväl Montesquieu som från 1809 års grundlagsmän delade han in den offentliga makten i tre grenar: ”I formelt hänseende är statsförvaltningen dels lagstiftande, dels dömande, dels verkställande eller utöfvande.290 288 Carl Frängsmyr 2010, s. 417. 289 Matthias Theodor Rabenius 1866-1873, förordet. 290 Matthias Theodor Rabenius 1866-1873, s. 1. 125 ”de delar af rätt, hvilka vanligen benämnas ekonomirätt, näringsrätt, politirätt, finansrätt, o.s.v., att dessa särskilda arter af rätt skulle till största delen af sitt innehåll, kunna under en gemensam enhet sammanföras, på grund deraf ställas i ett systematiskt sammanhang och en väsentlig fördel af ett sådant förfarande ernås.”289
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=