kapitel 4. från diversehandel till förvaltningsrätt och de blev till och med obligatoriska men kompetensfördelningen var oklar i förhållande till magistrat, äldste och allmän rådstuga. Kommunalrättsliga författningar 1817 och 1843 innebar viktiga förändringar på så sätt att för beslut i en rad uppräknade frågor krävdes inte längre enhällighet på sockenstämmorna utan det skulle räcka med majoritetsbeslut. Det var en praxis som nu lagfästes. Till det kom 1862 års lagstiftning om kommunalstyrelse som skapade fastare former för kommunernas kompetens att med laglig befogenhet verka inom ett vidsträckt område för ”gemensamma ordnings- och hushållangelägenheter.“ De beslutande församlingarna fick även befogenhet att beskatta kommunmedlemmarna. Man betraktade alltså kommunen närmast som ett slags privat ekonomisk association i vilken man fick inflytande i relation till sin ekonomiska insats, det vill säga skattebördan. Återigen kanman se likheter med utvecklingen i det sena 1800-talets Tyskland, där kommunerna kunde uppfattas som förstatliga institutioner, i vilka medborgarna förväntades bli uppfostrade till att gå samman och verkställa de uppgifter som den expanderande centralmakten föreskrev (die bürgerliche Selbstverwaltung). 1862 års svenska kommunallagar delade dessutom upp landsbygdens kommuner i en borgerlig och en kyrklig del. Även i städerna behölls en kyrklig kommunalstyrelse, samtidigt som stadsfullmäktige inrättades som representation för den borgerliga delen. En verklig nyhet i 1862 års lagstiftning utgjorde landstingen som var en ny form av kommun på mellannivå. I regel fanns ett landsting i varje län ochmed tiden kom deras viktigaste uppgifter att ligga inom sjukvård och kultur. Men även för landstingen fanns en gräns som var oklar, nämligen mot primärkommunerna. Det ledde till revirstrider och omvända huggsexor om vem sominte skulle ha ansvar för de uppgifter som den centrala makten i allt större omfattning lade ut på regional- och lokalsamhällen.270 I det sena 1800-talet kunde med andra ord liberalisering av näringsliv och politik låta sig väl förenas med en aktiv och ingripande statsförvaltning. I början handlade det främst om att sörja för infrastruktur, till 270 Kaijser 1962. 119
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=