professorspolitik och samhällsförändring i egen takt vilket bidrog till att svensk förvaltning kom att framstå som ett myller av olika och ibland närmast oförenliga organisationsprinciper, verksamhetsformer, uppgifter, till och med underliggande värderingar. Varje gren av förvaltningen hade sin egen jurisdiktion och självständiga centrala myndigheter kunde fortsätta att utöva sin egen variant av rättskipning. Ett kvartsekel efter 1840 års departementalreform omformades även riksdagsordningen. Som ett uttryck för krav från en ny borgerlig medelklass och för utjämningen mellan stånden ersattes 1866 ståndsriksdagen med en tvåkammarriksdag. Ett annat drag var att flera specialdomstolar avskaffades,268 och även i det här fallet finns paralleller till det postrevolutionära Frankrike, där upplysningsidéer hade motiverat att staten inte längre skulle företrädas via olika korporationer utan fungera som en homogen institution utan några mellanled i sitt förhållande till medborgarna. I 1800-talets Sverige märktes alltså en försiktig strävan att skilja mellan å ena sidan riksstyrelse och förvaltning, å andra sidan rättskipning. Många hävdade att Högsta domstolen skulle vara ett helt självständigt organ i förhållande till kungen och regeringen. Regeringsformen 1809 slog fast principen om en oberoende högsta domstol, och även om den skrivna författningen utgick från ”konungens högsta domstol” så utövades rättskipningen i praktiken oberoende av kungen, förutom i nådeärenden.269 Under 1800-talet förändrades också den lokala självstyrelsen när kommunerna, som länge utgjordes av kyrkoförsamlingarna (socknarna), gavs nya och omfattande uppgifter rörande bland annat folkskola, fattigvård och allmän ordning. I städerna leddes förvaltningen fortfarande av borgmästare och rådmän, men finansförvaltningen flyttades över till en särskild ”drätselkammare.” Sockenstämmor förekom där, liksom på landet, 268 Jägerskiöld 1945, s. 159-170; Herlitz 1957, s. 218; Lavin 1972, s. 18-22. 269 Inte desto mindre hade kungen två röster i domstolen fram till 1909 och domstolen sina lokaler på slottet i Stockholm fram till 1949. Först genom 1974 års regeringsform upphörde Högsta domstolen att döma som ”Kungl Maj:t.” Då upphörde också praxisen att Högsta domstolens domar och beslut meddelades på Stockholms slott och där försågs med kungens sigill. 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=