om ämbetseder, ämbetsbrott, nit och redlighet. Till allt detta fogade han ett avsnitt omJurisprudentia cameralis.262 Nehrmans plädering omkring år 1730 för att utbildningen av jurister och ämbetsmän skulle inbegripa ekonomiska aspekter låg rätt i tiden. Ungefär samtidigt inrättades som vi sett professuren i jurisprudentiae, oeconomiae et commerciorum. Men trots sina allmänna överväganden kom han inte fram till någon övergripande analys eller enhetlig terminologi för ämnet, utan hänvisade ibland till ”hushållningsmål”, ibland till ”politi”- eller ”ekonomimål.” Just den typen av allmänna uttryck förekom i lagstiftningen och dessutom långt in på 1800-talet även i den juridiska undervisningen. Även Nehrmans skrifter illustrerar på så sätt den oklara gränsen mellan allmän lag och politirätt, mellan rättskipning och förvaltning. Nehrman har kallats ”den svenska juridikens fader” men det är tveksamt om han avsatte några spår av betydelse för utvecklingen av en särskild förvaltningsrätt. Efter hans avgång 1753 övertogs professuren i Lund av Lars Johan Colling, i sin tur efterträdd 1785 av Lars Tengwall. Ingen av dem har fått särskilt positiva eftermälen.263 Liksom på den europeiska kontinenten var det först under 1800-talet som svenska jurister började analysera de administrativa reglerna från ett mer övergripande perspektiv. Det skulle bli en långdragen process, och som alltid samspelade rätten med förändringarna i samhället för övrigt. 262 Nehrman (-Ehrenstråle), Inledning til den Svenska Jurisprudentiam Publicam, efter anteckningar av Carl Estenberg, Codex Holmiensis B352, s. 35 ff. KB(1748); UUB B186 i; Herlitz 1937a, s. 125-126. Sjöholm 1964; Wennergren 1992, s. 301; Edelstam 2011, s. 267-268. 263 Martin Weibull 1868, s. 108-109. professorspolitik och samhällsförändring 114
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=