kapitel 3. den svenska modellens rötter 113 gehör. Det här tillståndet, beskrivet som att den lundensiska fakulteten befann sig i visst förfall,258 sträckte sig åtminstone fram till senare hälften av 1700-talet. Då hade ändå fakulteten i Lund under många år hyst en av Sveriges genom tidernas främsta jurister, David Nehrman (adlad Ehrenstråle år 1746). Nehrman är berömd för sina arbeten inom civilrätt och straffrätt, och det är känt att dissertationerna under hans presidium stod både kvalitativt och kvantitativt högre än i Uppsala.260 Mindre känt är att han, som typisk representant för tidens utilitaristiska syn på juristutbildningen, dessutom gav vissa antydningar om en ”förvaltningsrätt” i vardande. Redan 1730 förklarade han i sina föreläsningar att studenterna behövde lära sig inte bara Jurisprudentia civilis utan ävenJurisprudentia oeconomia. Det senare ämnet, som enligt Nehrman var försummat på grund av högfärd, egensinnighet, lättja och inbillning, borde systematiseras och läsas vid akademierna. De italienska glossatorerna hade visserligen aldrig nämnt den vetenskapen, men enligt Nehrman fanns i stället förebilder i Tyskland.261 Nehrman delade in administrativa ärenden i politimål, ekonomimål och ”cammarsaker”, och han drog gränser mot andra delar av lagfarenheten, somjus gentium, jus publicum, jus privatum, etc. Man skulle kanske kunna se hans arbete somett slags skiss för en förvaltningsrättens allmänna del. Men han diskuterade också vad som från senare tiders perspektiv skulle kunna kallas ”speciell” förvaltningsrätt, närmare bestämt författningar omåkerbruk, handel, bergverk,manufakturer,mått och vikt, hantverkare, akademier och gymnasier, sjukvård, apotekare, hovet, o.s.v. Dessutomberörde han den administrativa organisationen, menigheter, socknar, häraden, städer och stånden, hövdingadömena och ”advokatväsendet”. Slutligen tog han upp ett slags tjänstemannarätt med frågor 258 MartinWeibull 1868, Juridiska Faculteten, s. 106-108; Björne 1995, s. 62-63, 143-145, 376377. För en mer nyanserad framställning, se Modéer 2017, s. 58, 79. 259 Nehrman (-Ehrenstråle) 1729; Nehrman (-Ehrenstråle) 1756. 260 Björne, 1995, s. 77, 377-378; Martin Weibull 1868, s. 189-191, 260; Kumlien 2004, s. 57; Kumlien 2007. 261 Nehrman hänvisade bland annat till Julii Bernhard von Rohrs „ Haushaltungsrecht“.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=