RB 74

kapitel 3. den svenska modellens rötter 109 Och den gränsen förblev oklar trots många försök, mer praktiskt motiverade än ideologiskt, att städa upp. Från Kammarkollegiet, som i praktiken sedan 1500-talet svarade för rikets finanser, hade 1695 avskilts Kammarrevisionen, vilken i sin tur 1799 övergick i Kammarrätten. Det var ett namn som underströk institutionens karaktär av domstol samtidigt som den utgjorde ett förvaltande verk med uppgift att behandla enskilda personers besvär över förvaltningsbeslut. Det betydde att Kammarrättens ”förvaltningsrätt” i någon mån skildes ut från civil- och straffrätt. Gränsen mellan rättskipning och politi blev knappast skarpare genom Gustav III:s statskupper 1772 och 1789, då kungen ökade sin makt på bekostnad av riksdagen. I och med kupperna upphörde frihetstidens ”ständervälde” och kungen fick i det närmaste obegränsad makt över riksstyrelsen. Det var slut med riksdagens ”redofordrande“, vilket innebar att ämbetsmän och myndigheter nu svarade bara inför kungen, inte inför riksdagen. 1789 års förenings- och säkerhetsakt innebar dessutom att rådet, som varit en sorts regering, avskaffades. En del av rådets administrativa uppgifter övertogs av ”Rikets allmänna ärenders beredning” medan för den dömande makten inrättades ”Konungens högsta domstol”, alltså ytterligare en antydan till åtskillnad mellan rättskipning och förvaltning. Men i likhet med 1686 års lagkommission gjorde 1789 års akt en distinktion mellan å ena sidan allmän lag, som krävde samstämmighet mellan kung och riksdag, och å andra sidan författningar av administrativ och ekonomisk innebörd då kungen ensam bestämde, åtminstone formellt. Det aktualiserade en gränsdragning som skulle få stor betydelse nämligen mellan ”allmän lag”, där riksdagen fattade beslut, och administrativa förordningar som kungen utfärdade på egen hand. Frågan om att dra gränsen mellan å ena sidan ”allmän lag” och å andra sidan ekonomiförfattningar, eller politi, hade flera dimensioner än rent lagtekniska. Det uppmärksammades även inom tidens rättsvetenskap vid universiteten i Uppsala och Lund.245 245 Björne 1995, s. 62-63, 143-145, 376-377; Nelson 2009.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=