förekom begreppet, liksom på kontinenten, allt mer i en vidsträckt och samtidigt vag betydelse. Till exempel föreskrevs 1672 i en kunglig förordning om Stockholms stadsstyrelse att magistraten skulle ha fyra kollegier: justitie-, politi-, handels- samt byggnings- och ämbetskollegium. Som exempel på politikollegiets uppgifter nämndes förhindrande av dryckenskap, spel, bettleri och tiggeri, mened, hädelse, överflöd vid gästabud, bröllop, barnsöl och begravning liksom i fråga om klädbonad, morgongåva och fästingeförtäringar. Politikollegiet hade även ansvar för kyrkor, skolor, hospitaler och fattighus, förmyndarkammaren, borgerskapets militärkårer, inkvarteringen, båtsmanshållet, stadsvakten, brandväsendet samt ”allt annat som till god skick och ordning rekvireras och politien tillkommer.” Dessutom fungerade kollegiet som polisdomstol. Den oklara gränsdragningen framgår emellertid av att byggnadsfrågor och gaturenhållning inte låg på politikollegiet utan på byggnings- och ämbetskollegiet, som även hade hand om manufakturer, hantverk och skrån medan övriga ärenden rörande handel och näringsliv sorterades till handelskollegiet. Från 1700-talet tycks politin ha uppfattats i en vidsträckt bemärkelse för den totala offentliga förvaltningen, med undantag för utrikes-, militär- och finansförvaltning och domstolsväsendet. Men begreppets innebörd var alltså inte klar, inte ens för den tidens tänkare. Kameral, ekonomi och politi användes parallellt eller i förening, ibland som sammanfattande benämning på den offentliga förvaltningens samtliga områden med undantag för domstolsväsendet, med andra ord som generiska begrepp för mycket som idag betecknas som förvaltningsrätt. Ibland kunde ”kameral” begränsas till bara den administrativa reglering som gällde handel och industri.243 Som framgått var svenska särdrag, förutom en långtgående lokal självstyrelse, att centrala myndigheters handläggning påminde om rättegång, att överklaganden av förvaltningsbeslut i många fall kunde drivas genom administrationen ända upp till regeringen och att gränsen mellan rättskipning och förvaltning kan framstå som otydlig.244 243 Sjöholm 1964, s. 16-33. 244 Herlitz 1957, s. 102-105. professorspolitik och samhällsförändring 108
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=