kapitel 3. den svenska modellens rötter 107 verkade av romersk rätt, framför allt inom civilrätt, vilket har setts som en följd av främst Svea hovrätts praxis.240 Lagen antogs slutligen av ständerna 1734. I stadsfästelseresolutionen hette det att ur lagen hade uteslutits ”hvad Oeconomie och Politie Förordningar angår, hvilka efter förefallande omständigheter finnas mera förändring vara underkastade.” Det fick återklang i Rättegångsbalkens (rb) kapitel 10 § 26, som föreskrev: Med andra ord, även om ekonomiska frågor och regleringen av näringslivet gick som en röd tråd genom svensk politik, ställdes de utanför den svenska rättshistoriens mest kända kodifikation, 1734 års lag.241 Stig Jägerskiöld har påpekat att den administrativa rättskipning som hade anförtrotts kollegierna inte uppfattades som något egenartat, utan den hölls som jämbördig med den ordinarie jurisdiktionen samtidigt som den inskränkte de ordinarie domstolarnas behörighet. Avsikten bakomRB 10:26 ska ha varit att dra en gräns mellan ordinarie och särskilda domstolars kompetensområde.242 Den allmänna lagen sköt alltså förvaltningsmål ifrån sig. Men var hörde de då hemma? Frågan hänger ihop med den problematiska gränsdragning mellan juridik och politi, mellan rättskipning och förvaltning, som vi tidigare mött i den tyska rättshistorien. Även omPoliceywissenschaft antogs ha något slags allmängiltighet i Tyskland hade läran en mycket oklar innebörd. Det samma gällde i någon mån även den svenska motsvarigheten. ”Politi” började förekomma i svenska skrifter omkring 1540, men redan tidigare fanns texter med liknande innehåll, det vill säga idéer om ett gott samhällsstyre. När förvaltningen expanderade under 1600-talet 240 Jägerskiöld 1963; Jägerskiöld 1967. 241 1734 års lag, Rättegångsbalken 10 kap 26 §. Kongl. Stadfästelse. Sveriges Rikes Lag, Gillad och antagen på Riksdagen år 1734; Westerberg 1957. 242 Jägerskiöld 1946, s. 35-41. ”De mål, som den allmänna hushållningen i riket, kronans varjehanda ingälder, så ock de, som någons ämbete och tjänst, högre eller ringare, och fel där i röra, pröves och dömes av dem, som Konungens vård och inseende där över betrott haver, efter ty, som i särskilda stadgar därom sägs.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=