kapitel 3. den svenska modellens rötter 105 Det var också en tid när de svenska universiteten fick mer resurser. I nästa avsnitt diskuteras hur lärosätena i Uppsala och Lund efter Gustav II Adolfs donationer 1626 utrustades med två professorer vardera i juridik. Här ska bara antydas att centralmaktens politiska ambitioner legitimerades av den förhärskande juridiska doktrinen, som i och för sig länge var ytterst sparsam i Sverige.236 1600-talet blev ett formativt skede för den svenska förvaltningsmodellen. Det sekel som följde, 1700-talet, skulle präglas av kontinuitet inom förvaltningen. De stora förändringar som ändå skedde låg på det konstitutionella området. Maktfördelningen mellan kung, råd och riksdag växlade, vilket hängde ihop med hur landets utrikes affärer utvecklades. Under 1600-talet hade Sverige nästan oavbrutet befunnit sig i krig och framträtt som en stormakt i norra Europa. När Karl XII år 1715 återvände från sina fälttåg tog han kommandot och rådet förlorade i betydelse. Men kungen dog i krig med Danmark-Norge 1718 och Sveriges position som nordeuropeiskt imperium kollapsade. Från konstitutionell synpunkt förändrades läget radikalt när den så kallade frihetstiden inleddes omkring 1720. Makten försköts från kungen till riksdagen som tog kontroll över riksstyrelsen, och ett parlamentariskt system uppstod. Då fick ständernas kontroll över rådet (kungens rådgivare, ”regeringen”) avgörande betydelse. 1721 års regeringsform slog fast principen att rådet ansvarade inför ständerna, och i praktiken ledde det till att regeringarnas sammansättning växlade efter de härskande majoriteterna i riksdagen. Till riksdagens nya position hörde att i kungens ställe vara ”redofordrande“ mot förvaltning och rättskipning. I begreppet låg två befogenheter, nämligen att dels utkräva ansvar för begångna fel, dels föreskriva rättelse i förvaltningsbeslut som riksdagen ansåg vara felaktiga. Det sista innebar helt enkelt att riksdagen fungerade som en högsta besvärsinstans, vilken kunde ta upp klagomål även från enskilda perso236 Björne 1995, s. 50-51; Pihlajamäki 2007, s. 557-592. 3.1.4 1700-talet. Parlamentarism, absolutism och ämbetsmannaideal
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=