hamnat i statskyrkans rullor kunde inte ta sig ut därifrån och därmed inte heller undgå den världsliga överhetens kristna omsorger och kontroll.231 Kyrkoherden hade till uppgift att tillsammans med församlingens äldste och lokala förtroendemän, ”sexmännen”, tillrättavisa personer som hade överträtt rättsnormer.232 Biskopen skulle sedan vid sin årliga visitation studera pastorns minnesskrift över vad som tilldragit sig. Fall som inte kunde rättas omedelbart skulle rapporteras till landshövdingen, som i sin tur skulle vidarebefordra saken till rätt värdslig instans.233 Svenska kyrkan åtog sig inte bara att predika det stora mysteriet om hur Gud blev människa, utan på de kristna församlingarnas ledare låg även ett tungt ansvar att förverkliga centralmaktens politiska intentioner. Den svenska kyrkans prästerskap fullföljde sitt uppdrag med stor lojalitet,men det kunde på samma gång fungera som filter mot statsledningen genom att bidra till att många ordningsproblem löstes på lokalplanet. Det var inte bara fråga om att undersåtarna ålades nya pålagor, till exempel skyldighet att bygga kyrka, prästgård och tingshus. Därtill var kyrkan under nästa tusen år en kulturbärare genom att sprida nyheter, propaganda, lagstiftning, konst, musik och kunskap ut till stugorna.234 Allt var inte unikt för Sverige. Som redan nämnts hände liknande saker ute i Västeuropa. I takt med att nationalstaterna konsoliderades så växte administrationen, antalet statliga ämbetsmän och tendensen till brutalare tag. De svenska officiella texterna från slutet av 1600-talet och under början av 1700-talet vittnar om avsevärt hårdare attityder från lagstiftarens sida. Den svenska förvaltningen formaliserades allt mer genom skriftliga förordningar som gällde arbetsliv, fattigvård, straffrätt, folkbokföring och religiös undervisning. I samma skede ökade de statliga anspråken på den enskilde husbonden och på lokalsamhället, allt i förening med nya kontrolluppdrag för statskyrkans församlingar.235 231 Sven A. Nilsson 1982, s. 5-29. 232 Sundin 1982, s. 39-85. 233 Kongl. Maj:ts Kyrkio-Lag och Ordning 1686 (1686 års Kyrkolag), 24 kap 10 §. Kungl. Brev den 10 dec 1695. 234 Bergström 2015. 235 Kumlien 1997, s. 175. professorspolitik och samhällsförändring 104
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=