som inte var nöjd söka revision, det vill säga det erbjöds ändå någon form av överklagande. Revisionen kom dock inte att utövas av monarken personligen eftersom denne ofta var utomlands i krig, utan av rådet, som i regel bestod av juridiskt lärda adelsmän.228 På 1600-talet antyddes med andra ord en strävan att hålla i sär de två funktionerna rättskipning och förvaltning. Trots alla ambitioner lyckades man långt ifrån, och på många håll kvarstod en nära förbindelse mellan dömande och administrativa funktioner. Varje gren av förvaltningen hade sin egen jurisdiktion och sedan 1634 utövade de centrala myndigheterna viss domsrätt inom sitt ansvarsområde, vilken gick ut på att kollegierna fungerade som överdomstolar till underordnade instanser, på sätt och vis ett slags ”förvaltningsdomstolar”, exempelvis i fråga om skatter, tullar och militära frågor. Förvaltningsmål (klagomålssaker) ingick alltså inte i den egentliga domstolsorganisationens uppgifter utan anförtroddes åt de förvaltande myndigheterna, framför allt kollegierna, och i deras utslag kunde som nämnts den som var missnöjd söka ändring hos Kungl. Maj:t. Det betydde att politiker och ämbetsmän, inte professionella jurister, i hög grad avgjorde förvaltningsärenden, och det gällde även efter det att Svea Hovrätt hade inrättats år 1614. I linje med den pragmatiska svenska rättstraditionen låg alltså att varje undersåte, med tiden medborgare, som hade ett personligt intresse i ett administrativt avgörande kunde ta sitt ärende till högre förvaltningsnivå, i sista hand Kungl. Maj:t. Det tycks för Sveriges del falsifiera vissa utländska rättshistorikers tes att statsapparatens hjärta utgjordes av domare. Den svenska modellen låg långt ifrån den ”great trial machine” som anses ha karaktäriserat de kontinentaleuropeiska systemen före 1800.229 All offentlig makt i Sverige utövades inte genom domar. Men organisationen var mer komplicerad än så. Trots centralmaktens starka position fanns det gott om små jurisdiktioner och förvaltningsdomäner i landet. Kyrkans domsrätt utövades av domkapitlen och reglerades redan 1572 genom en kyrkoförordning. Vid universiteten dömde konsistoriet, den samling av professorer som ansvarade för ekonomi och 228 Vasara-Aaltonen 2014. 229 Mannori & Sordi 2009. professorspolitik och samhällsförändring 102
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=