1600-talet var sålunda av stor betydelse för den svenska förvaltningsmodell somännu flera sekler senare visar god livskraft. Ytterligare en förändring måste då nämnas. Under det tidiga 1600-talet delegerades delvis den kungliga makten och myndigheten till fem höga riksämbetsmän: drotsen, marsken, skattmästaren, amiralen och kanslern. Drotsen skulle ansvara för judiciella ärenden och vara ordförande i Svea hovrätt, som hade inrättats 1614. Marsken svarade för krigsförvaltningen, amiralen för flottan och skattmästaren för rikets finanser som sköttes av Kammarkollegiet, Sveriges äldsta centrala förvaltningsmyndighet, som hade inrättats redan före mitten av 1500-talet. Kanslern, slutligen, skulle leda kungens och riksstyrelsens kansli. De fem ämbetsmännen fick alltså ansvar för var sin gren av riksförvaltningen och under sig hade de var sitt ”kollegium”,225 ett slags föregångare till senare tiders centrala myndigheter. Med tiden inrättades fler kollegier, till exempel Bergskollegium och Kommerskollegium. Den modell som introducerades med 1634 års regeringsform har fått lång efterverkan och går trots många reformer utan svårighet att känna igen i alla senare system för att fördela den svenska regeringens arbete under olika departement. Ett annat exempel på sega strukturer är att från 1634 utövade de centrala myndigheterna viss rättskipning inom sitt respektive ansvarsområde. Med tiden inrättades ytterligare underordnade myndigheter som övertog förvaltningsuppgifter från de centrala ämbetsverken. De lägre myndigheternas beslut kunde överklagas genom besvär till de centrala instanserna. Och högst upp fanns den kungliga domsrätten – motsvarad av undersåtens allmänna rätt att ”gå till kungs” – som inte gjorde någon egentlig skillnad på rättegångsmål och administrativa tvister. Något liknande kan sägas om förvaltningen på den regionala nivån. 1634 års regeringsform föreskrev som redan nämnts att landet skulle indelas i fasta hövdingedömen eller län. I ledningen skulle stå en landshövding, ”Kunglig Majestäts Befallningshavande”, som enligt landshöv225 Ordet kollegiumhar ursprung från latin. Förvaltningsmässigt avses att samma ärende handläggs av flera personer samtidigt, i motsats till t.ex. byrå- eller chefssystemet, där ärenden avgörs av en person. professorspolitik och samhällsförändring 100
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=