kapitel ii •novit 99 som skulle kunna uppkomma.366 Vid sidan om den objektiva teleologiska tolkningsmetoden återfanns hos Reuterskiöld dock de övriga verktyg som Savigny beskrivit i sin lagtolkningslära. Hit hörde således den historiska tolkningen (den subjektiva teorin) och den grammatiska- och logiska tolkningen.367 Trots svårigheterna att fastställa lagstiftarens egentliga mening förnekade Reuterskiöld inte betydelsen av den subjektiva teleologiska tolkningen för förståelsen av lagen.368 Han underströk dock att lagstiftarens historiska utgångspunkter successivt förlorade sin normativa effekt, allteftersom lagen och förarbetena åldrades och att tolkningen med tiden måste göras med hjälp av andra källor och domarens egna teleologiska överväganden.369 Synsättet står inte i strid med Savignys tolkningslära.370 Savigny ansåg själv att ingen tolkningsmetod kunde anses dominera över den andra och således kunde inte lagstiftarens historiska vilja för all framtid tillåtas att diktera villkoren för rättsanvändningen.371 Domaren hade därför mandatet att anpassa lagen till samtidens behov för att fullfölja intentionerna med lagen och för att återskapa koherensen i rättssystemet. Det subjektiva elementet i den teleologiska tolkningen måste således successivt ersättas av domarens egen bedömning av hur rättsregelns syften bäst uppfylldes. Stahl invände i sin motskrift mot Kirchmanns uppfattning att rättsvetenskapen saknade verktyg att på ett konstruktivt sätt bidra till samhälls- och rättsutvecklingen. Rättsvetenskapens bidrag till samhället var dock av ett annat slag än vad denne hade efterfrågat. Kirchmann hade nämligen inte velat göra någon skillnad mellan de olika grenar inom rättsvetenskapen som rättsdogmatiken, rättsfilosofin och rättspolitiken utgjorde.372 Stahl framhöll således att 366 Reuterskiöld, Ueber Rechtsauslegung, s. 64 f. och Lagskipning, s. 150. 367 Reuterskiöld, Grunddragen, s. 149. 368 Reuterskiöld, a.a., ibid. samt Björne, Den konstruktiva riktningen, s. 327. 369 Reuterskiöld, Grunddragen, s. 150 samt Björne, Den konstruktiva riktningen, s. 327 f. Se också Reuterskiöld, Lagskipning, s. 169 ff., särskilt s. 171. 370 Meder, Mißverstehen und Verstehen, s. 125 ff., särskilt s. 128. 371 Savigny, System, bd. 1, s. 215, Meder, Mißverstehen und Verstehen s. 125 ff. och Schröder, Recht als Wissenschaft, s. 236. 372 Peterson, Theorie und/oder Praxis, s. 223 f. Rättsvetenskapen och den juridiska systematiken „[p]rüft man aber den Gedankengang des Vortrags näher, so bewegt sich der-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=