kapitel ii •novit 97 Vid mitten av 1800-talet hade kodifikationsprojektet, som i olika former präglat den svenska juridiska debatten under 1800-talets första hälft, tillfälligt skrinlagts. Någon kodifikation hade alltså inte kommit till stånd.349 Istället måste domarna själva ta ansvar för rättsbildningen i det enskilda fallet. För Schrevelius utgjorde Savignys rättstolkningslära ett mönster.350 Redan i första upplagan av arbetet om civilrätten nämnde Schrevelius uttryckligen inflytandet från Savigny.351 I andra upplagen anförde Schrevelius att ”[u]ti alla Rättskällorna (icke blott Lagarna), betraktade såsom ett helt, måste nödvändighet finnas Enhet, Fullständighet ochConseqvens.”352 Schrevelius synsätt överensstämde härvidlag med Savignys.353 Detsamma gällde beträffande domarens uppdrag och metod. Om rätten skulle kunna tilllämpas måste uttalandena i rättskällorna harmoniera med varandra.354 De måste alltså kunna ordnas på ett systematiskt sätt, utan motsägelser, överlappningar eller luckor. Där domaren fann enhetlighet och samstämmighet mellan rättskällornas uttalanden kunde han nöja sig med att tillämpa gällande rätt. I andra fall måste domaren själv bidra till dess rekonstruktion.355 Domaren kunde härvidlag utnyttja både historiska och systematiska argument.356 Senare lagändringar eller upphävanden av stadganden förpassade således äldre stadganden till rättshistorien. Lagar med specifika tillämpningsområden hade företräde framför mer generella lagregler enligt principen om huvudregel och undantag. Även andra systematiska argument kunde åberopas.357 Till domarens metod för rättsbildning hörde slutligen analogin.358 Nordling delade också Savignys uppfattning att de hänsyn till risken för rena ad hoc avgöranden. Se Reuterskiöld, Carl Axel, Lagskipning och lagstiftning, Tidskrift for Retsvidenskab, 1902, s. 149–183, s. 156. 349 Westring, Om revisionen, s. 78 f. 350 Se Samuelsson, Tolkningslärans gåta, s. 71 f. samt Björne, Brytningstiden, s. 339 f. Björne har påpekat att trots att Schrevlius hänvisade i första hand till äldre svensk doktrin så utgör Savigny inspirationskällan. Se också Samuelsson, Tolkningslärans gåta, s. 71 f. 351 Schrevelius, Civilrätt, del 1, 1844, förordet. Se också Peterson, Claes, „Der schwedische Savigny“ Zur Frage der Rezeption der Rechtssubjektivitätslehre in der schwedishen Privatrechtsadogmatik des 19. Jahrhunderts i Savigny global 1814–2014 ›VomBeruf unsrer Zeit‹ zum transnationalen Recht des 21. Jahrhunderts, (Stephan Meder/Christoph – Eric Mecke Hg.), Göttingen, 2016, s. 517–530, s. 519. 352 Schrevelius, Civil-rätt, del 1, 1851, s. 29. 353 Schrevelius, a.a., ibid. Jfr Savigny, System, bd. 1, s. 262. 354 Schrevelius, a.a., ibid. 355 Schrevelius, a.a., s. 29 ff. 356 A.a., s. 30 f. 357 Schrevelius, Civil-rätt, del 1, 1844, s. 17 ff. ochCivil-rätt, del 1, 1851, s. 30. 358 Schrevelius, Civil-rätt, del 1, 1851 s. 31 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=