jura novit curia 94 Därför kunde motsättningar och överlappningar inte upphöra genom att domaren ”aritmetiskt” eller hierarkiskt ordnade dem.329 Källmaterialet måste bringas i en ordning som harmonierade med rättssystemets samhälleliga mål och bevarade koherensen i rättssystemet. Endast så kunde den utslagsgivande tolkningsmetoden identifieras. En annan viktig fråga var hur luckorna i framförallt lagen skulle täppas igen. Fullständighet i rättssystemet var nödvändigt för att domaren skulle kunna avkunna dom.330 Det var också rättsordningens bristande fullständighet som hade utgjort kärnan i Kirchmanns kritik. I relation till lagstiftningens luckor blev domarens aktiva roll i skapandet av gällande rätt särskilt framträdande. Att gränsen för det juridiska systemet lät sig utvidgas på ett kontrollerat sätt var en förutsättning såväl för den juridiska metodens teoretiska giltighet som för dess praktiska nytta. Savignys tolkningslära inbegrep flera angreppssätt, vilka än i dag är väl kända för den svenska juristen.331 Om någon del av faktaunderlaget i ett mål inte kunde kvalificeras juridiskt måste domaren fråga sig om denna lucka i rätten hade uppstått på grund av en felaktig uppfattning om rättsreglernas tillämpningsområde. En bristande överenstämmelse mellan faktum och rättsregel skulle alltså inte tas till intäkt för att rättssystemet faktiskt innehöll en lucka. Fallet kunde tvärtomvisa sig vara reglerat.332 Exempelvis kunde detta bero på att rättsregeln, i förhållande till den åberopade omständigheten, innehöll otillräckligt eller oklart formulerade uttryck.333 Genom att den bristande formuleringen tolkades bort uppnåddes regelns egentliga syfte och systemet framstod åter som heltäckande. Tolkningen syftade i första hand till att lösa det enskilda fallet, men preciseringen av rätten skedde också för framtiden.334 Tolkningens förutsättningar var dock beroende av såväl uttolkarens förmåga som rättsregelns ursprungliga avfattning.335 I motsats till fall då rätten innehöll motsägelser eller överlappningar, syftade tolkningen inte till att utmönstra en konkurrerande rättsregel från den gällande rätten, utan till att utvidga den gällande rätten 329 Savigny, System bd. 1, s. 215. Se också Schröder, Recht als Wissenschaft, s. 236. 330 Savigny, a.a., s. 262. 331 Hellner, Rättsteori, s. 78. 332 Savigny, System, bd. 1, s. 212 f. 333 Savigny, a.a., s. 222 och 225 f. Se också Schröder, Recht als Wissenschaft, s. 237. 334 Savigny, a.a., s. 216. 335 A.a., ibid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=